♥ minicup




Okej. Ett tips är att INTE baka mini-cupcakes. Det är nämligen farligt gott! Och det värsta med det här är ju att det inte går att "bara ta en"... utan det blir istället att man vräker i sig 5 st... på en och samma gång i värsta fall. Jag skulle väl egentligen kalla det mini-muffins. Vanliga vaniljmuffins, toppat med lite vaniljsocker (man kan även ta florsocker). 

Riktigt söta små kompisar. Jag älskar mina små puttinuttii-muffins. KAN möjligtvis klassas som en bästa kompis(ar) när man är riktigt nere en mörk eftermiddag. Jag lovar, dessa kommer utan tvekan att göra dig på bättre humör. It will never let you down!

... Tills du inser att dina mindre bra vänner (dina valkar) skrattar sig lyckliga efteråt. Och inte du.

Två nya!




Kort efter (okej, i samma sekund!) som vi satte upp de två hyllorna i köket så passade jag på att förvara mina kokböcker där. Jag älskar det! Nu slipper dem (fina!) böckerna ligga och damma i något skåp. Jag tycker verkligen att kokböcker ska synas, gör köket mer levande. Jag har faktiskt köpt två nya. Morberg grillar och sedan mini-boken Cupcakes. Det var R som fick Morberg grillar av mig, han älskar kött och grillat. Medan jag älskar att baka.

Kärlek till kokböcker, helt enkelt! Har du någon gammal kokbok som ligger och skräpar? Köp en billig hylla och ställ upp dem där istället. Om man inte tycker om att laga mat eller att baka så gör det åtminstone köket lite mer inbjudande och trevligt för dig själv.

Saturday mornin'




Idag börjar vi dagen med en rejäl sovmorgon & glada barn - för det första! Detta var även andra dagen i rad som Mio inte vaknar på natten och vill ha mat. Jag tror att vällingen är hjälten i det fallet, underbart!

Dukade upp en mysig lördagsfrukost för mig och barnen. R är och jobbar tyvärr, men han kommer nog inte hem allt försent så då hinner vi umgås riktigt ordentligt. Jag tror, att vi ska ha en lite playdate idag. Förra helgen så var vi på Mulle Meck parken som ligger i Järvastaden. Sms:ade lite vänner i sista stund och såklart (något man får räkna med!) så kunde ju varken den ena eller den andra. Men igår så ringde Elli upp mig och frågade om vi skulle köra på det idag istället. Så, det blir att ta med sig lite fika och åka dit helt enkelt. Vi får sedan se vad kvällen bjuder på!

Nu ska jag fylla på med lite kaffe och gå och småplocka innan dagen tar fart på riktigt...

ett HALVT år


Will you marry me, Mateus?




Alltså, på riktigt så får jag lite smått kärleks-känslor när jag ser på det otroligt älskvärda porslinet Mateus. Det enda problemet jag kan se med det här porslinet - är faktiskt vilken färg man ska välja. Min favorit är grått faktiskt. Känns väldigt rustikt och härligt. Turkost/blått är också en helig favorit. Men även rosa. Ja, du ser. Vitt är ju inte helt fel det heller. Hur ska man kunna välja? Självklart kan man ju blanda lite.

Jag har velat ha det här porslinet i flera år. När ska jag slå till?

God natt min skatt




De här jättefina pyjamaserna fick följa med oss hem idag. Pyjamas kan man nästan inte få för många utav. Speciellt inte nu när det börjar bli allt kallare. Och jag som älskar moln och Gunila Axén sedan Joline var liten, så passade ju dessa alldeles utmärkt - då dem påminner väldigt mycket om just Gunila Axéns moln-motiv.

Pyjamaserna kommer ifrån Lindex och kostade... 179:-, om jag inte minns fel. Finns för flickor också, i en färgkombination av rosa och grått. Om man nu tänker så, med "pojkigt" & "flickigt"... Tror att det var butikens tanke iaf. Men man väljer ju självklart vilken färg man själv tycker om & tycker att sin son/dotter ska ha.

Back home!




Oerhört dåliga bilder, eftersom att fokus ligger på den flottiga spegeln och inte på självaste JAG.
Men det var väl tur det egentligen. Jag är väldigt, väldigt trött - vilket man nog kan se på bilderna. Fina påsar under ögonen. Dagen till ära (fredag!), så satte jag på mig mina underbara jeansshorts, som är höga i midjan. Ett stort plus är att dem är i stretch, så att dem lyckas hålla in magen och inte tvärtom - att det bildas en härlig liten bilring ovanför, som i själva verket hänger över jeanskanten. 

Mitt älskade halsband fick också följa med ut en sväng idag. Tänk vad skönt om man bara kunde ta sig friheten att lägga sig ned i sängen och vila en timma eller två, så att man är på hugget senare. Men det går ju inte riktigt med en pigg (& en aning gnällig) Mio. Snart ska jag bege mig mot dagis för att hämta lilltjejen. Då blir det fullrulle igen och om inte annat så lyckas Joline få mig på alerten igen.

Morgonstund har (FAN INTE) guld i mun




Tro mig, jag försöker!
- Verkligen! Men hur vi än vrider och vänder på våra mornar här hemma så slutar dem alltid i total kaos. Ungarna brukar dock vara väldigt snälla, det är väl mest jag som springer runt halvnaken i ren panik och byter blöjor, äter frukost, dricker kaffe i ETT nafs. Okej, det ligger nog något i att vi väljer att "sova ut" och vaknar väldigt sent. Som en halvdöd tvåbarnsmamma så tackar jag liksom inte nej till en sovmorgon, eller två.

Joline ska vara på dagis om en kvart. För att vara exakt. Men, jag sitter här istället. Bara för att meddela er att tanken ÄR att det ska bli ett par inlägg om dagen. Men igår var det julklappsshopping och lite annat, så jag hann inte blogga innan jag helt enkelt stupade i sängen med klarröda ögon. 

Jag fick i mig mitt morgonkaffe (i min älskade kopp!), så det är åtminstone lite morgonlyx för mig. Allt är klart, förutom alla ytterkläder. Så, det är dags att påbörja boxningsmatchen. Efter dagis så kilar jag iväg på ett möte... sedan förbi systemet (väldigt sugen på rödvin och kanske lite cider till helgen! - till maten!). SEDAN är jag hemma, och då kommer nog ett och ett annat inlägg. 

Promise! (Hoppas ni får en väldigt bra fredag... hallå? Det är ju fredag LIKSÅM!)

Bak-sugen!




Tänk om det skulle vara nyttigt att baka?...
Jag är mer den typen som älskar att baka onyttiga saker. Just nu har det blivit alldeles för mycket sådant. Jag vill så gärna, det är inte bara kul & snyggt (haha!), utan underbart gott. Muffins känns inte helt fel just nu, och inte kanelbullar heller. Egentligen är jag alldeles för trött för att ens tänka tanken.

Det får vänta några dagar. Mina VALKAR får vänta i några dagar helt enkelt... jag hoppas att ni plågas av att vänta, valk-jävlar!

New in!






Ja, och jag som bara skulle titta efter julklappar idag.
Har ju väldigt svårt att inte få med mig något annat i samma veva. Och det fick jag, som ni ser! Men... Mio börjar ändå bli stor och jag känner väl att han kanske måste få lite mer höstinspirerade kläder då det är kyligare ute. Jag har spanat in den där onepice-dräckten flera gånger. Det är jäkligt synd att den endast finns till strl 62 - och ännu mer tragiskt att jag ändå måste köpa den. Trots att Mio minst måste ha 68 i strl. Och ja, den satt väldigt tight. Stackarn! Men så dåligt satt den inte så att han inte kunde ha den. Det är skönt att han kan få något som man inte måste vika upp både armar och ben för att det måste vara ekonomiskt. 

Sedan blev det en helikopter-tröja, väldigt söt! Och det blev faktiskt lite julklappsshopping idag ändå. Så nu kan vi kryssa för en liten tjej på julklapps-listan! (Dock inte så liten fortfarande, hon är ändå 4 år - och då är man ju en stor tjej! Helt klart! ;)) Vi tänkte att vi bara köper till alla barn i år. Underlättar en hel del.

Köpte lite mer smått och gott. Som jag inte orkade ta bild på. Ett par svarta, vanliga random leggings till Joline. Ett par mockasiner till Mio och lite strumpor.

Mio, min Mio!




Här har vi honom - mannen i mitt liv!
Kan ju vara den sötaste killen i världen, på riktigt. Han är verkligen världsgo och hur snäll som helst. Egentligen, så ska det ju inte bli så mycket snack om barnen, i alla fall inte först och främst. Och redan såhär de första timmarna efter min blogg-premiär så känner jag väl... att det går sådär med det. Det är ju bara att inse - man är tokig i sina barn!

Den 26 april i år kom han till världen. Vi blev såklart väldigt glada över att få se en frisk och livfull liten kille. Det var då resan som tvåbarnsföräldrar började. Haha! - Och där är ju vardagen, allt som oftast - i ren kaos. Men det är väl så det ska vara, antar jag. Inte en lugn stund.

Så, för att avsluta min lilla presentation av världens coolaste lillkille - Mio Robin Svanholm Nitz, DU (& din syster) är mammas stolthet.

Tomorrow it is!




Ja, det är ju helt otroligt!
Imorgon börjar vi med välling - för att vara på dagen då Mio blir 6 månader. Ska bli väldigt spännande och se om han hissar eller... dissar vällingen. Just att den är baserad på havre och inte ris (som i risgröt som han är van vid!) gör att jag blir en aningen nojjig. Men, jag hoppas med hela mitt hjärta! För välling i sig känns så himla bra. Joline, som vi alla vet, har inte varit någon vällingtjej i överhuvudtaget (ingen vällingkille heller för den delen!)... så, jag skulle inte vara så sugen på att ställa mig och göra gröt såhär innan läggdags. Då är det så mycket skönare för både mamma & barn att kunna dricka välling som kvällsmål. Inte bara skönt, utan väldigt mysigt för barnet att kura ner sig i mammas famn och dricka varm välling till söms.

Tummen upp för vällingen!

Ugglis



En ny familjemedlem! Ugglis heter han. En ljuslykta till köksbordet. Jag är helt förälskad och den passar alldeles utmärkt där. Köket blir automatiskt lite mer charmigt och mysigt.

Jag ♥ Ugglis

It's all about me & my kids!



Och här är då alltså jag, och min dotter Joline. Denna blogg kommer att handla om just det. Inte bara kärleken till mina barn (japp, jag har en till! Mio!)... för det är ju mitt liv. Utan små godbitar ur min vardag. Men som sagt, mycket kretsar runt mina barn, min familj. För ja, jag har även en sambo - tänka sig. Vi har hängt ihop i snart 6 år. Herregud, tiden går ju alldeles för fort ibland känner jag. Men, egentligen känns det som om att vi har varit tillsammans hela livet. Väldigt klyschigt kanske, men väldigt sant. 

Men, denna blogg kommer inte enbart att handla om min familj. Jag kommer dela med mig utav mycket annat. Som inredning, mat och kläder - sådant som jag älskar! Vem gör inte det i dagens materialistiska samhälle? Men jag lovar er, JAG verkligen älskar det. Blir sådär förjävla manisk att det nästan är dags för intervention och rehab. Men det får vänta ett tag till... för nu har jag ju en blogg att skriva. Enjoy!

RSS 2.0