flower power

 
 
Köpta idag, var tvungen. Till mig eller Joline? Till Joline såklart. FAST, jag hade verkligen velat ha ett par själv. Oerhört läckra. Mycket. Väldigt. Det verkar dock vara lite omöjligt att få tag på ett par till mig själv. Så, jag får helt enkelt köra på något raffigt som guldbrallor eller gråa, leo-mönstrade jeans.
 
Fantastic!

fredag, fredag, fredag!!!

 
- Yeah bitches!!
 
Säger Joline. Nej, det gör hon ju självklart inte. Men man skulle kunna tro det med bilderna att visa. Jag siktade in mig på Mio som foto-objekt/offer, men Joline var snabbt där och ville att jag skulle fota henne. "Vill du le lite Joline?" frågar jag snällt. Och det ville hon. På sitt vis. Eller, jag skulle ju helt klart säga att hon rent ut sagt gör NARR av mitt fotande. Hånar mig.
 
Min lilla råtta.
 
Hur som helst. Fredag idag. På måndag börjar jag jobba igen. Ha. Ja, vi skippar att ens gå in på det. Nu ska jag lämna kidsen på förskolan, därefter blir det möte för min del.

gingerhead

 
Saknar min lille, lille mösse. Snart får jag använda den eftersom att det redan börjar bli lite kyligt. Okej, inte sådär jättekyligt kanske. Men det räcker ju faktiskt med lite kyligt för att ha en anledning till att få använda den. Jag och min fantastiska Skruttfia kommer att matcha varandra. Vilken surprise!

hoodie

 
 
Här gillar vi lack och läder! Möhöah.. Var tvungen att köpa den här. Min vän Malin har en likadan och introducerade mig för den. Jag är ju i ett stort behov av att blanda hårt och mjukt just nu. Utan att jag tänker på det så är det liksom som om att jag bara går runt och tittar efter lack, läder, skinn, piskor, handbojor...
 
What to do, what to do...

jamen juste...

 
... jag skulle ju "bara" sätta mig ned och skriva ett blogg-inlägg. Mina barn ville ju tydligen straffa mig för det.

Ljunggren

 
Igårkväll var jag själv utan barn. Så, med bilden här över så tror ju ni självklart att jag gick och åt en god middag tillsammans med vänner. Vilket jag inte gjorde. Jag satt och tittade på nämligen! Oerhört charmigt. Finns det något bättre än någon som stirrar på en när man äter? Nej, jag tänkte väl det.
 
Jag tycker inte om sushi eller dumplings. Eller ja, jag har ju aldrig smakat det egentligen. Så, jag gick förbi Mc'Donalds innan hemgång och slängde i mig en fet Mc'Feast meny i högst hugg, lite i smyg sådär. Fan vad jag åt. Jag sa ju det, helst onyttig mat sent på kvällen. It's my thäng! Jag önskar ju dock att jag var lite mer fancy av mig. Första steget blir väl att lära mig att äta kräftor. Känner mig ju utan tvekan som ett barn på alla kräftskivor när man sitter och knaprar på en torr baguette. 

can we start over?

 
Nu jävlar. Jag säger bara det. Det var ett antal år sedan, men nu ger jag mig på ett nytt försök med denna gamla flamma. Jag börjar allt med att gå ner på mina bara knän och böna och be, be om förlåtelse för att jag övergav dig när det var som värst. Men, det beror inte på dig, det är mig det är fel på. Respekten är på högsta nivå, och jag lovar att leva dig trogen om du kan lova mig tillit till att bli av mitt mjäll.
 
Så. Nu får vi se hur det går.

bling-bling

 
 
Jamen hallå där Hockeyfrillan - jamen TJENARE! ... Som ni ser så varvar jag lite med hockeyfrilla och bling-bling idag. En perfekt kombination om du frågar mig. Nu när jag kom hem så slängde av mig allt i ett naffs och intog min för sköna sparkdräkt. Satte mig i soffan under filten och ska försöka njuta lite framför TV:n innan middagen måste lagas.
 
Ouuf, väldigt märkvärdig information. Eller hur. Jag ba' kände att ni verkligen ville veta. 

preggo

 
 
 
Barnen går på förskolan nuförtiden. Båda mina barn. Så, jag är en ensam mamma just nu. En bitter och ensam mamma. Lite sorgsen kan vi lägga till också, när vi ändå håller på. Vad hände med åren? Tjatatjatatjata. Hur som helst. Det gäller att sysselsätta sig så att man inte blir fullkomligt deprimerad. Därför friskade vi upp vardagen lite med en lunch ute och lite spaning på kläder.
 
Hon ska sova här också, Nathalie alltså. Som på gamla goda tiden. Sånt gillar jag! Är sällan i behov av egentid känns det som, så, om jag fick välja så hade jag haft en kompis sovandes på soffan hela tiden.
 
(Och ta det lugnt! Jag tänker inte låta en gravid kvinna sova på soffan medan jag ligger och drägglar gott i sängen. Hon ska GIVETVIS få sova på golvet, utan madrass!)

go' morron!

 
Mmm. Mmmm. GAAAH!! Jag kan inte koncentrera mig. Jag har nämligen någon slags ovetande sjukdom i min hårbotten. Jag har nämligen gått till VC... tre gånger för det här problemet. Dem skriver ut lite kortison och ger mig tipset att använda Fungoral. Jag får aldrig veta vad problemet är. Såklart. HAHA, vad trodde man liksom. Det ÄR ju vårdcentralen vi pratar om. Hur svårt kan det vara? Psoriasis, mjälleksem, svamp?
 
Det mjällar så in i helvete. Det kliar något otroligt. Det bildas sår av allt kliande. Vill bara hugga av mig huvudet när det blir såhär, alternativt raka av mig allt hår för att inspektera hela hårbotten. 
 
På tal om kaffe alltså. Jag är väldigt dålig på att få i mig frukost på morgonen. Sitter hellre och piggnar till med en kopp kaffe. Jag föredrar också enorma mägnder mat max två gånger om dagen, gärna väldigt sent på eftermiddag och något onyttigt. 
 
Fasiken... sitter och kikar på The Voice. Martin Björk.... ja.... hm...

ok.

 
Jamen asså... javenne, men... brukar inte barn bli lite trötta och lugna efter en hel dag på förskolan?! Stimulansen trodde jag var nådd liksom. Istället har Mio aldrig varit såhär lycklig och...ja, till sig. Helt plötsligt ska han gå upp på bordet och gå runt i cirklar. Skrattar högt gör han också. Ner & upp, ner & upp. Som om att han aldrig har gjort något annat.
 
Ja, vad gör man. Ena ungen ligger och surar av trötthet och skriker efter godis, andra ungen hoppar upp och ner lite hur som helst och var som helst. Allt, för att jävlas med mamma. Jag lovar.

just chillin'

 
YO YO YO, fämily fooevaah is in the house!! Här har vi dragit på högsta chillmode sedan vi kom hem. Joline ville prompt se bahaam* när hon kom hem. Gosade ned sig väldigt mysigt i mamma & pappas säng. En annan kan ju glömma att lägga benen i kors ännu. Dags att dra fram dammsugaren, köra några race, plocka, hinna bajsa (woopsi!), börja med maten, plocka igen...
 
Och, jag kan nog slå vad om att Joline har somnat nu. Som ni ser så är hon väldigt trött.
 
*barnprogram

jag föredrar konjak!

 
 
Visst säger man konjak-färgade? Älskar dem. Dock inte till min ägo, utan Jolines. Att hon alltid ska ha mer grejer i sin garderob än vad jag har. Kan det ha och göra med att man inte är lika fit for fight sedan man klämt ut två kiddows? Det blir liksom inte lika roligt (jag vet att det inte "borde" vara så, men nu är det så!). Fan vad jag tjatar om Kenza, men jag säger då det... tänk om man bara hade den magen. Skulle fan gått runt och kört offentliga magdanser på gatan. Ser liksom ingen charm med att göra det med tre stora valkar hängandes. Förutom att skrämma livet ur folk. Eller, det kanske inte finns någon charm i offentliga magdansare i överhuvudtaget. Som inte har det som yrke. När jag tänker efter. 
 
Uggsen har Joline fått av sin mormor. Jag vill också ha!!! Och nej, jag är långt ifrån en "latte-morsa", för det första så dricker jag vanligt kaffe (!) och för det andra så handlar det mer om att jag bara älskar kläder!! Väldigt harmlöst.

Spank me!

 
Okej. Rubriken kanske inte är så passande. Men, det är ju lite så jag känner va! GJAFGHAJHFJSFHJ... Lite så. på ett ungefär. 
 
Some people just need a high five... in the face... with a chair. Och där satt den. Visst, jag är en liten känslig person innerst inne. Vilket ni inte trodde, såklart. Men så är det. Det kan ju vara anledningen till min hysteri just nu och tårarna som närmar sig mina kinder. Spela oberörd Daniella, för tusan!
 
MEN JAG KAN INTE LÅÅÅÅTA BLII!!!!!!!!!!!!
 
, innan detta bara liknar ett slag av någon psykisk störning med inslag av psykos. Så är det bättre att att bara be er (mina fantastiska, bästaste, raraste, snyggaste och finaste läsare i heeela, heeeeela vääärlden!!), att lägga en röst på mig. Klicka bara på den lilla runda saken under min bild, bredvid "Family forever" - skrolla ner och tryck på "Rösta!" - så är det klart.
 
http://www.mama.nu/bloggmama2012 

don't you worry child

 
Mja. Jag tror inte Tyra Banks skulle vara stolt över mig här. Men, jag har bråttom. Du menar väl att du har haft bråttom hela veckan? Ja, men precis. Inte bloggat på någon dag eller två. Jag har mina anledningar. Men dem får ni inte veta, MÖHAHA.. 
 
Det enda jag kan säga är väl att jag ska bli bättre mot veckan. Mios inskolning började i samband med min frånvaro här. Den har för övrigt gått jättebra. Ingen mjäkig pojk hen det där inte! 
 
Nu då? Ja, nu ska jag ut och träffa vänner. Vilket inte kunde kommit mer lägligt. Jag hoppas innerligt att alla ni får en fantastisk fredag. Alla som förtjänar det.

dagis-outfit

 
Ja. Nu är vi alltså laddade inför dagis-start. Nej, inte känslomässigt. Utan mer praktiskt. Barnen fick varsinna svarta gummistövlar från PO.P. Mio fick ärva Joline gamla skalbyxor. Sedan så har han fått en mörkblå fleece och en mörkblå skaljacka. Han har även en mörkblå mössa från PO.P och mörblåa vantar. Haha, hej matchnings-nörd! - Ja men tjena!
 
Nu gäller det bara att köpa på sig en massa näsdukar. För de kommer garanterat att förbrukas. God natt på er!

basic

 
HJÄLP! Okej, Daniella... ta det lugnt. Djupa andetag & räkna till tio. 1...2...3...4...
 
Panikkänslor över att min älskade lilla son börjar på förskolan om... en dag. För er som behöver lite hjälp med det matematiska i det, så blir det alltså på onsdag. Både sorgligt och... kul. Nej, vem fan försöker jag lura. Det kommer bli ett helvete, rent känslomässigt. Hur kan tiden gå såhär snabbt? Jag vet att alla säger det. Men på riktigt, hur fan kan den det?! Något slags sorg-bidrag borde snarast införskaffas. Så att man kan ligga och deppa lite hemma under en period innan man pang-bom ska bege sig mot jobb och vardag. 
 
Mio behöver mycket mer basic-plagg än vad han har nu. Inför förskole-starten alltså. Hittade dessa på H&M. I ett lite tjockare material och jag tycker om tröjan. Vanlig, enkel och fin.
 
Nej. Nu måste jag gå och gråta lite. Hejdå.

monday

 
Usch. Måndag. Nej vadå, inget speciellt. Känner bara usch. Och fy. Usch och fy. Vi började dagen med att lämna Skruttan på förskolan, och idag var det första dagen som hon började på den stora avdelningen. Mjaaaa, ni får ju kalla mig känslig. Men jag blev stolt till tårar. Lite skräckblandad förtjusning där. Starka morsan, jo men tjena. Kramade om henne hårt och sa att allt skulle bli bra. I slutändan. Det blir det ju oftast.
 
Ska hämta henne klockan 16. Sedan får vi se vad vi hittar på. Alltid något får vi hoppas. Nu? Ja, nu blir det lyxlunch ute.
 
Och nu, Mama-redaktionen. PICK ME, PICK ME, PICK ME!!! Nej, alltså, inte för att låta desperat. Vore ju en kul grej bara. Hm. Inget mer än så. Absolut inte. Nej, verkligen inte alltså.

när katten är borta...

 
... så dukar mamma och Joline upp till feeezzztt... MOOHAHAH...HAHAHA...
 
Mio slaggar och Pappan är iväg och har betydelsefull egentid i form av träning. Ja, ni hörde rätt. Träning. HA, vem f-a-a-n väljer att träna på sin egentid? Jag ser hellre framemot en mysstund i soffan och samtidigt göda på sina valkar. Jag vill liksom att dem ska hänga lite sådär snyggt över byxkanten, inte när jag sitter ner, utan när jag står upp helst. Snälla valkar, väx! Verkligen.

Nej vadå? Jag är inte ett dugg jävla bitter på att jag har urusel självdisciplin. Jag skulle inte ens vilja att VILJA träna. Nej, så sluta tro något annat. Okej???!

Daniella. Du kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin... att få se ut som Kenza. Lika bra att acceptera det.

good mornin'

 
Visst gillar jag rutiner. Kvällsrutiner för mig är viktiga när det gäller barnen, och som jag känner är viktiga för barnen. För karln känner jag att det kanske inte är fullt så betydelsefullt för honom. Han kan gärna låta Joline somna med kläderna på, utan att ha borstat tänderna i hennes fatboy framför en film. Ooouuuuff!! Jag får rysningar (inte av själva filmtittandet, utan att lägga sig med smutsiga kläder osv). Varför jag inte vill låta Joline somna framför en film, är för att jag inte vill att det ska bli till någon vana och ett slags behov och ett "måste" från hennes sida, för att hon sedan ska kunna somna i överhuvudtaget. Sedan så måste vi ju förstå att alla barn är olika, och det är olika svårt att få till det här med  att lägga barnen för natten. För Jolines del har det varit lätt. Så det faller ganska naturligt att jag inte vill ta till en film för att hon ska kunna somna, när jag vet att hon kan somna utan. Men det förstår ju inte karln, "Öööhaameeen vadåå... det gör vääl ingenting... eller vadåå?" - som om det vore på gränsen till att vara smått hjärndöd.
 
Men, jag gillar också att bryta av lite bland alla rutiner och få till det där lilla extra, som blir extra mysigt och lyxigt. Eller, ja... det "kanske" mer handlar om att muta, ja, det gör det. Utan tvekan. En orkelös stackars liten mamma, som för övrigt har världens sämsta tålamod. "Okej Joline, du vill inte ha mackan säger du!! Men om du får titta på barnprogram samtidigt då?!?!?" - "Ååååkääj!!"... Hon har dock inte ÄN förstått det här med att beté sig på ett visst sätt för att få sin vilja igenom. Det gäller ju att göra saker med måtta, (tips från coachen!).
 
Men komigen. Det må vara så att rutiner förespråkar trygghet för barnen. Men, det finns värre problem, och det är verkligen inte hela världen.

give me your heart

 
 
Här bryter vi sött med salt, höll jag på att säga. Sött med... hm... mm.. hmmmm... coolt?... Ja, lite attityd har ju jeansen. Hennes underbara lilla topp/tunika kommer från United color of benetton, hennes jeans från Lindex och ballerinas... också från Lindex har jag för mig.
 
Vi svängde förbi Polarn idag, för att äntligen inhandla skaljackan till Mio. Och vilken blev det? MJAAA, nu är ni allt nyfikna va!!! En mörkblå. Japp, och så länge kunde jag hålla mig, hemligheter/överraskningar är inte riktigt min grej. Jag älskar den, och känner mig nöjd av beslutet. Nej, jag försöker inte övertala mig själv om att jag är nöjd - jag är faktiskt det!!
 
Snart blir det en sen middag för oss. Potatisgratäng, köttis och tzatziki... och... bea... och... 

lördagslugn

 
Snälla. Jag är jättenyfiken, jag har en fråga och jag vill hemskt gärna att ni svarar på den. SNÄLLA?! Suck. Jaja. Inte för att låta desperat, för det är jag ju v-e-e-e-e-e-rkligen inte. Nej, inte alls.............. Ifall att någon utav er mot förmodan skulle svara, så är frågan/frågorna följande: Hur ser oftast era lördagar ut? Ni som har en familj. Brukar ni spurta upp ur sängen för att så snabbt som möjligt hitta på saker på dagen, för att sedan mot eftermiddagen börja röra sig hemåt och äta någon god middag. Eller är det tvärtom? Ta det lugnt mer eller mindre hela dagen hemma, för att sedan gå ut och göra något mot eftermiddagen - om det är så, vad brukar ni isåfall göra på eftermiddagarna?... Eller, är ni som våran familj, sitter och luktar svett och inte gör ett skit, lever livet liksom... fullt ut.
 
Nejrå. För oss är det väldigt olika. Jag har dock någon inre prestations-stress som gör att jag vill ut och hitta på saker på en gång. Vill inte sitta inne en hel lördag. Idag, av olika omständigheter, så kände jag dock för att faktiskt ta det lugnt. Ta dagen som den kommer, små-plocka lite, slurpa på kaffet från morgon inpå lunchen, och kanske gå ut en sväng till parken med barnen. Aaaaaah... känner ni hur lugn och harmonisk jag är?... 
 
Jag dricker fortfarande på morgon-kaffet. Håller på med lunchen till kidsen, läser lite i almanackan för det kommande livet med förskola, möten och jobb, jag bloggar, tänker på inredning... oj, hellöw multitasking!
 
Fan vad ansträngande livet är ibland. Väldigt.

Killen

 
Killen - kallar vi honom ofta här hemma. Nja, jag vet. Lady Dahmer hade väl inte varit överförtjust i just det smeknamnet. Jag orkar inte lägga ner krut på betydelsen egentligen. Jag definierar inte det som något "manligt" i det här fallet. Om nu manligt ska vara något negativt. Att han behöver stå upp till någon könsroll. även fast det nu blir så kanske... hm. Trots att han har ett kön. Och inget kvinnligt sådant. Är det fel att se sitt barn som pojke eller flicka tänker jag? Sålänge det inte går till överdrift.

Jag vill inte att han ska behöva känna en massa press på att vara på ett visst sätt för att han just är en kille. Det beror på hur omvärlden bemöter honom. Om vi som föräldrar bemöter honom på ett könsneutralt sätt, så tror jag inte att det blir någon större fara, att acceptera honom för den han är. Man kan väl göra kille och tjej till något neutralt? Och det för mig, är att ge sina barn samma valmöjligheter. Om Joline vill gå klädd som spiderman till förskolan så småningom, så får hon det. Vill Mio klä sig i rosa, så är det inget problem för mig (jag vet att rosa känns väldigt old school att snacka om, det är ju väldig fin färg på både kille som tjej!). Men, precis som jag väljer att klä på mig själv för typ av kläder - så väljer jag åt mina barn, jag tycker om kläder och klär dem i det jag tycker om, och som jag tycker är fint. Och därmed så vet jag ju att jag självklart påverkar dem i vad dem ska tycka och tänka om kläder. Sålänge man inte förbjuder. Så tycker jag, att det är okej. Jag tycker inte att det är fel att mammor/pappor väljer att klä sina barn i vad de tycker är fint, oavsett om det handlar om en prinsessklänning eller batman-tröja. Jag tror nödvändigtvis inte att just rosa eller blåa kläder är det viktigaste i ett barns uppväxt. Snarare närvaro, kärlek och respekt från sina föräldrar.
 
På tal om ingenting liksom.
 
Mio var oerhört nöjd över sitt konstverk idag. Båda gosedjuren skulle sitta på stolen. Han fick till det, och förstår ni vilken grej det är! 

lilla snigel

 
Efter mötet så gick vi direkt hem. Okej, inte riktigt på en gång. Gick förbi en del affärer först. Måste ju hålla mig uppdaterad känner jag. Men, inget nytt. Som vanligt. Känner mig lite uttråkad över det. Ju mer inrednings-intresserad jag blir, ju mindre tycker jag att de vanliga standard butikerna har att erbjuda. 
 
VI började städa och plocka lite inför fredagsmyset. Ja, vi. Jag och Mio. Han assisterar mig så fint och hänger gärna på mammas fothälar och hjälper till. Efter städningen så blev det en välförtjänt sångpaus. Hämtade mys-nallen och satte oss i barnens rum. Mio varierar mellan att dansa (hoppa lite) och sätta sig och bara lyssna. Barn brukar ju tycka om just barnröster. Så, han tyckte att det var hel-mysigt.

Okej. Nu är det visst inte städat längre. Medan jag har suttit här så har han vänt upp och ner på hela rummet. Och... lagt en passa plastpåsar på ena kartell-stolen här i deras rum. Hur han tänkte där vet jag inte riktigt. Min lilla fjärt!
 
Snart ska vi  hämta storasyster Joline på förskolan. Då är fredagsmyset fulländat!

friday, here we go

 
Nej. Jag tar mig inte mellan benen. Även om ni hade önskat det. HÖHÖ. Försökte bara leverera en pose. "Daniella, upp med ögonbrynen, le så mycket som du förmår och ställ dig lite... avslappnat-söt!" - Done! Kände mig lite som Tyra Banks när jag försökte regissera mig själv. Efter 50 st försök så lyckades jag lite. Visst ser det naturligt ut? Det är det inte. Jag känner mig nästan förlamad i ansiktet efter all den ansträgning det faktiskt kräver. 
 
Jag ska vara på förskolan med Joline om 5 minuter. Och jag sitter här. Den som säger att jag inte priorterar bloggandet kan ju... ja, hur som helst. Nu ska jag lämna henne, sedan iväg på möte. 
 
Hoppas ni får en underbar fredag!

crazybananas

 

- Hej. Från en galen, nyvaken och vild pojke Mio (hen? han? hon? kille? tjej? två-könad? inget kön alls?).

När barnen är ifrån varandra så märker man ju ganska tydligt att dem inte bör vara det.
Jag är ju inte direkt världens bästa lek-mamma, det står pappan lite för här hemma. Mer den lata mamman. Den dåliga ni vet! Som helst rullar barnvagn tillsammans med en kopp kaffe i handen. Så, Mio blir ju en aningen rastlös, trots mina hopplösa försök till att busa med honom. Så, nu när han har vaknat har han gjort allt i sin lilla (stora?) makt för att få mig att tuppa av. Kastat sig ut från soffan, klättrat, stått på höga höjder osv... Väldigt roligt, om Mio får säga det själv.
 
Jag är ju ingen barn-människa egentligen. Haha. Ja, jag vet. Det är dock oerhört mysigt att få lite egentid med barnen var för sig.
 
Jo, lite barn-människa är jag nog allt ändå. Åh, mina små kottar, bullisar, stjärnor, hjärtan...
 
 
pussinussitussiii...

Lill-flirtis

 
Den här lilla bullen alltså. Han kommer komma undan med det mesta. En busig lillebror men som samtidigt är så oskyldig i och med att han är "minst i familjen"... 
 
Han är ju inte så snäll som han verkar. Jag har ju spanat i smyg en och annan gång på båda mina troll när de ska leka tillsammans. Eller ja, snarare busa tillsammans. Det säger hon ju själv tom, Joline alltså. "Joooline!!! Vad händer & sker egentligen??" - frågar en något hysterisk mamma med en röst som om den kom direkt från målbrottet. "Buuutar" (busar), svarar hon då. Ärligt och bra. "Ehm, hehehe... okej... men inte busa för mycket nu bara!!" en något nervös mamma denna gång. - "Okeeej..." Ja, jag säger då det. 
 
Jag kan förstå, som mamma själv, att det är himla svårt att inte låta sina barn bli bortskämda eller komma undan med saker, hur mycket man än säger det inte ska bli så (obs! oftast ett påstående som aktivt används innan man får barn!). Jag menar, det krävs ju inte mycket för att få det lilla mamma-hjärtat att smälta. Det räcker liksom med en blick och ett leende så är vi bästa vänner igen.
 
Tänk om det vore så enkelt för en själv... "MAMMA!!! JA INTE HAAA DEN MACKAN..." "MAMMAAAA!! JA VILL INTE BORTA* TÄNDEENA*" - och just där & då när man är sådär härligt kallsvettig med håret åt alla håll och kanter, ska man då brassa på med sitt bredaste smajl och försöka blinka sött med ögonen. Och, till er som är villiga att testa det här, så kan jag kan jag ju försäkra er om att: Nej. Försöket lyckas inte. Och har aldrig gjort. Och kommer sannolikt aldrig att fungera heller. Barnet i fråga blir bara oerhört rädd av ditt bristande försök till att se söt ut, när du i själva verket bara ser en aning psykotisk ut.
 
Nu, ska jag dricka upp den sista slurken ur kaffekoppen och njuta lite över tystnaden. Huliganen sover och Joline är på förskolan.

*borsta, *tänderna.

bed with you

 
Mmmm... men ska vi kräkas i kapp eller? Innan ni ger mig en fet avhyvling, så kan jag gott göra det själv. Detta är katastrofalt. Det ska ju vara handgjort, jag vet. Ett hantverk är ju aldrig sitt andra lik. Men, det kan ju bli fult ändå. Och, det kan vi ju även skåda här då.

Jag ska först förklara det lilla missödet. "Teckningen" skulle vara en aning större än sådär. Jag fick klippa till den för att den skulle kunna få plats i ramen som har storleken 40x50 (den enda ramen jag lyckades få tag på idag!) Och nej, jag ville inte vänta och hitta någon annan. Jag är liksom lite för ivrig som person för det. Om texten hade varit lite mindre och mer i mitten av ramen, så hade jag varit nöjd. Att texten är helt krokig gör ju inte så mycket, vill ha det lite så.
 
Mennee.. det är väl bara att dra på smilbanden och låtsas vara nöjd. Den ska upp ovanför sängen. Och en till kommer få sin plats bredvid. Har bara inte bestämt mig för vad det ska stå än.

budget

 
Jag har en plan! Ett budget-alternativ till Therese Sennerholts posters. Nej, jag har ingen fet inkomst såhär innan jag börjar jobba. Men, inte fasiken blir inredningssuget mindre för det. Snarare större. Det man inte kan få liksom...
 
Så fungerar jag för övrigt med det mesta. Om jag har "små-spanat" lite på en tröja som jag är sådär "halv-sugen" på, och kassörskan/butikssäljaren då nämner att "Ja, visst är den helt fantastisk! Har blivit himla poppis bara de senaste dagarna. Helt slut på lager nu!" - jag låtsas lite som om att jag inte bryr mig ett skit om det. Inte på ett otrevligt sätt. Men, hon är butiksSÄLJARE, "Mööhaha, jag går inte på den där skiten!" - var jag på, i smyg, några sekunder senare greppar tag i den som om det vore en militär-övning för lumpen och springer till kassan. Varför blir det så?! 
 
Hur som helst. Inredningssuget är inte mindre. Och jag måste ju lösa detta på något sätt. Jag är faktiskt lite nervös och det kan vara så att resultatet inte blir så jäklans bra. Men, det återstår att se...

Årets bloggmama 2012

 
Ähmen helt otroligt?! Jag antar att ni kände och tänkte precis samma sak som jag... Det är ju JAG som ska nomineras till detta. Eller hur?... Okej, om ni inte tycker det. Kan ni inte nominera mig ändårå? Snälla. Alltså, inte för att böna och be, men... KÅÅÅÅMIGEN!!!! 
 
SNÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLLLLAAA.... Jag skulle ha gjort det för eran skull JU!! Okej, face it. Om ni tycker att jag förtjänar det, så ska ni rösta - och om inte, ja, då ska ni rösta ändå.
 
Skrolla ner, skriv in ditt namn, din mailadress och sedan min blogg (http://familyforever.se)! Ni är ju fantastiska varenda en utav er. Jag tvivlar inte på er. Hur kunde jag ens få för mig att ni INTE skulle rösta? Ni är ju bäst. Så är det ju bara. Rösta här!
 
(Jag vet, att det är sådana som Lady Dahmer och Anitha Schulman som blir nominerade till sånt här. Men, det är ju just därför vi ska take a walk on the wild side och ändra det för en gång skull!).

say cheese!

 
En glad kille med hela munnen full med ost! Det fick bli ostskivor samt skinka till mellis. Nyttigt och bra! Väldigt bekvämt också. Han börjar bli så stor min lilla kille. När han vill ha mer går han hetsigt in till köket med snabba steg, gnyr och står och pekar på osten - han vill ha mer, med andra ord. Nu har han sprungit några gånger fram och tillbaka mellan stolen och köket. Bara att följa efter och vara glad över att man har en matglad kille här hemma. Till skillnad mot vad hans syster var i samma ålder. Tror att han sammanlagt fått i sig minst 6 skivor ost och två omgångar med skinka. 
 
Favorit-mysdressen från Cheap Monday är på också (ena delen är köpt på Oiidesign). Jag vill aldrig att han ska växa ur den!!!
 
Oj, nu ska syrran hämtas om 30 minuter. Dags att röra på fläsket...

Det händer, igen!

 
Nej, jag har inte en sned fot, det ser tydligen bara ut så... eller, det har jag inte vad jag vet iaf. 
 
Hur många här inne får intensiv TRÄNINGSVÄRK i mints tre dagar efter att man har gått en sketen powerwalk? Ja, en p-o-w-e-r-w-a-l-k, jag skäms. Alltså, så intensiv att jag knappt kan sätta mig på toan och lägga en kabel just för att det värker i låren av bara att sitta på toasitsen. Jag har aldrig i hela mitt liv tränat. Någonsin. Inte ens ridning. Lite dans möjligtvis, men jag låtsades väl bryta foten såfort det kom till all uppvärmning och skit. Då kan ni nog förstå hur min kroppsform ser ut. Ben, senor och en massa mägnd underhudsfett. Smal-tjock för att förkorta det.
 
Men, till synes skull, så har jag självklart rosa träningsskor och en matchande (!) jacka till. Man måste ju känna sig fin när man går där. Det gör ju allt "så mycket roligare". Eller, kan det möjligtvis vara så att alla jävla fjantar som går runt i rosa, matchande träningskläder bryr sig för mycket om helt oväsentliga saker (som att lägga upp hela powerwalk-händelsen i minsta detalj på Instagram eller Facebook!) och genom att bara skåda dem så fattar ju vem som helst att - Nej, den personen varken kan eller vet hur man tränar, och brukar definitivt inte göra det på en daglig basis.
 
Ja, jag pratar om mig själv. Och säkert några fler som så gärna vill, men som egentligen hatar det.

morgonRUTINER

 
Jisses! Snart börjar det riktiga livet. Kan ni verkligen fatta att jag inte har jobbat ordentligt på 3 år? Emellan graviditeterna så jobbade jag enbart extra och något pass - för att jag även pluggade upp ett betyg vid sidan om. Jag hämtade dessutom Joline vid 15-tiden. 
 
Men nu, snart. Ska jag börja jobba 75% pang-bom. Från ingenstans. Det betyder att jag måste vara så jäkla mycket mer effektiv på mornarna än vad jag är nu. Jag måste bädda sängen i rasande fart direkt när jag har klivit ur den, inte klockan 17.00 på eftermiddagen liksom (ja, det kan bli så ibland!). 
 
Bloggandet då? Jag måste även vara betydligt mer effektiv och planerande när det gäller det. Kasta sig upp ur sängen - bädda sängen - byta blöja på Mio - ta kort på morgonruffset för att sedan blogga om det... typ så antar jag.
 
Nej, nu har jag dragit på mig mina träningskläder i all hast här hemma. Då slipper jag tänka utförligt vad jag ska ha på mig påväg till förskolan. Jag får vällaaan ta en PW igen dårå...

Todays' J

 
Skinnpaj, ballerinas & klänning, Zara. Leggings, H&M.

MODIG

 
Nyss hemkomna från bion. Disneys nya film, MODIG. Jag tror att jag är inne på tredje gången när jag säger det. Hur som helst. En väldigt bra film, lite Ronja Rövardotter över hela filmen tycker jag. Jag är ju en riktig sucker för Disney-filmer. Har varit det sedan jag var liten. Så, om det var någon utav er som hörde någon snyfta lite (snarare hulka!), så var det ingen mindre än jag! Såklart. 
 
Hur var det att gå på bio med en 3-åring? Det gick över förväntan. Inget tjafs och inget gnäll. Dock var hon väldigt trött mot slutet. Och det var väl just tur att det var runt slutet. Om den hade varit längre än 1.40 minuter, så vet jag inte hur det hade gått. Det kändes alldeles lagom och hon tyckte att hela upplevelsen var mysig och lite häftig. Världens största film - för henne. Gigantisk. Dessutom med 3D-glasögon. Nej, söndagen kunde inte bli bättre. Fantastisk film, tycker jag.
 
Tack Mgroup för att vi fick komma på förhandsvisningen!

Ready, set, GO!

 
Joline är redo för att gå på sitt första, riktiga biobesök! Som vi är laddade!! Och inte vilken bio som helst, utan dessutom förhandsvisning för Disneys nya film "Modig". Känns ju lite extra kul i och med att det just är första gången också. 
 
Jag gick för övrigt en liten powerwalk i morse. Brukar ju inte hålla på med sånt. Ni som känner mig vid det här laget vet ju att jag hatar att träna. Men, jag kände lite sug efter det, så då gäller det att passa på. Man vet ju inte när nästa gång blir liksom. Chansar på någon gång nästa år - om jag har tur.
 
Så, dags att duscha och fräscha till sig lite. Vad jag ska ha på mig är frågan. Den eviga jävla frågan.

my star



 
Att kasta en massa stenar och grus så att man får dem i huvudet tyckte Joline var helfestligt. Roligare än så på en lördag kunde man ju knappast ha! ... Strax efter lunch begav vi oss ut i det fina vädret. Vi hade inget speciellt planerat idag, så det fick bli lite parkhäng. Och denna gång i Humlegården. Försöker variera mellan olika parker så ofta som vi kan. Olika äventyr gillar vi!
 
Och på tal om äventyr. Fick en vip-inbjudan på mailen på en förhandsvisning för den nya Disneyfilmen "Modig". Jolines första riktiga biobesök! Jag har sett framemot den här dagen länge - att få gå på bio med henne. Mio är för liten så det blir jag, R och Joline. Nej, det ska faktiskt bli helt fantastiskt!
 
Det här blev en underbar helg. Jag tror dessutom att vi avlslutar den med hemmagjorda hamburgare till middag imorgon... jomen visst sörru...

Bryggan

 
Fredag igår! MED ANDRA ORD: Bryggan-dagen tillsammans med Emelie. Det har tydligen blivit lite av en tradition och våran lilla brygga har helt klart blivit lite av ett smultronställe. Synd bara att det inte är någon kvällssol där - det är nämligen det på andra sidan av Årstaviken. 
 
Drack en varsinn Strawberry Wine (vad annars liksom!) och sedan drog vi förbi b8 för att hälsa på Jesper som jobbar där, för att sedan gå tillbaka till Bryggan en stund innan vi begav oss hem. 
 
Det blev inte alltför sent. Och, jag bara älskar tjejkvällar! Uppskattar det mer än någonsin numera. Nu kanske det dröjer till nästa gång, (vi siktar in oss på den 25:e). Kommer säkerligen få lite abstinens innan dess.

above the bed

 
http://www.theresesennerholtshop.se/

som man bäddar får man ligga


wednesday-play

 
 
 
Ojsan! Har halva veckan redan gått? Jag som nyss tyckte att det var måndag. Nu går det nog liiiiiiiiite för snabbt här. Onsdagslek med Malin stod på schemat idag. Hon ville hemskt gärna åka till Skansen och se björnarna (Inte Joline, Malin alltså...) Så det ville ju vi gärna också göra. En perfekt dag för Joline - se på djur, leka med Malin och även åka lite karusell och sedan fiska fiskdamm. 
 
Att det började regna gjorde inte så mycket. Trots att det bubblade upp vatten mellan tårna på mig i mina ballerinas. Malin räddade ju situationen med färgglada paraplyer, Joline blev helt till sig - så ett paraply till henne måste införskaffas.
 
Snart blir det en sen middag för vår del. Jag slutar där. BLÄ ANJDAIDHI BLÄÄ.. Vem fan bryr sig om det liksom? "Snart ska jag bajsa lite tänkte jag!" - det är väl fan tusen ggr mer intressant än att jag ska äta snart. 

vid skrivbordet

 
Jag har aldrig varit sådär överförtjust i affischer överlag. Varken när det kommer till barnrum eller annat. Nej alltså, det är ju jättefint. Men jag själv har aldrig fastnat för det. Jag önskar ju dock att jag var lite mer så, just för att tavlor och annat medför så himla mycket till hem. Jag tror mig älska färger, men jag är lite för feg för det, och vill ha det mer stilrent. 
 
Ni vet nätet jag pratade om förut? (Som ska inhandlas så fort jag får tiden!), tanken är ju att jag vill ha någon affisch hängandes på nätet (som det gör på själva bilden jag inspirerades utav!). Jag vill nog bland annat ha den där "I LOVE YOU, BLOGS AND COFFEE" - som ligger på sidospalten här. Den har jag gjort en kopia av - originalet är designad av Jen Ramos. FANTASTISKT bra påhitt om du frågar mig!
 
Jag vill ha en massa inspirerande saker hängandes på mitt nät. De saker i livet som får mig att må bra. Nu är det ju dock så att de flesta av dessa posters är dyra. Bara att köpa färg till skrivaren här hemma och knåpa ihop något själv.

slow motion

 
 
 
 
Här går dagarna i lunkande takt! Samtidigt som det går obeskrivligt fort. Mio och Joline börjar på förskolan snart, tillsammans. Det ska bli spännande. Delade känslor från min sida. Från att ha varit hemma så otroligt länge så känns det lite skrämmande att börja jobba. Kommer jag palla trycket liksom? Samtidigt som jag längtar ut och så gärna vill bli något. Helst något stort. Jag vill inte ge upp.
 
Jag har tre karriärer som jag står och velar mellan. Ska man tänka med hjärtat eller hjärnan.
 
Hur som helst. Lugna dagar här hemma. Vill så gärna ta vara på dessa sista dagar, genom att hitta på en massa saker. Samtidigt som jag känner bara för att leva i nuet och ta det riktigt lugnt.
 
Igår var vi i Vasaparken, idag ska vi iväg till Skånegläntan.  Vill åka in och spana på jackan också. Men först lunch!

mc'dreamy

 
Ska jag, ska jag inte. Ska jag, ska jag inte. Snälla, fantastiska läsare - jag vet att ni AVSKYR att kommentera eller att svara på frågor - så mycket att ni hellre hugger av er högra arm. Men, vad tycker ni? Jag funderar på att slå till. Sedan jag och N såg den här på Zara så blev jag fast, kan inte släppa den. En perfekt blandning mellan hårt och mjukt. Tror den blir perfekt i höst. Men frågan är ju om man vill lägga så mycket pengar (mycket för att vara mig!) på en kappa som håller sig "trendig" i kanske... ja, jag vet inte... en höst? Kanske två säsonger?
 
1.695:- går denna kappa för. 

kiss... me!

 
It's a greyhound-moment, igen! Jag kan inte få nog och jag lever mig in i låten så in i helvete. Det känns nästan som om att jag liksom är den där blåa hunden som vinner loppet. Så kan det gå! 
 
Vad har hon gjort hela helgen? Jo, det ska jag tala om för er. Jag har lyssnat på Greyhound, bara. Närrrååå. I fredags träffade jag Emelie. Igår var jag och familjen ute mest hela dagen. Idag ska vi iväg till min pappa/barnens morfar. Jag tar med mig kameran!!
 
Tänkte bara säga det, att lyssna lite på Greyhound och kääännnn efter!!

när jag älskar livet!

 
Jag tror inte riktigt att ni förstår. Jag blir alldeles varm i hela kroppen när jag hittar inspiration som jag verkligen, verkligen vill ha. Jag har sett dessa nät-liknande anslagstavlor förut - jag tror att det var hos Trendenser. 
 
, först ska jag ha en moodboard (ni vet en såndär "anslagstavla" som har blivit så himla aktuell på senare dar!). Jag ska ha den över skrivbordet. Jag ska spraymåla den vit. Varför då? Ja, jag vet att det är själva betongen som gör att det ser sådär rough och coolt ut. Men jag vill ha en liten blandning av det och just stilrent och minimalistiskt. I vardagsrummet där jag vill ha det väldigt minimalistiskt så känner jag inte att det passar med just betong, stål och tråd på samma sätt. 
 
Sedan, vill jag nog även ha en i original-stuket i hallen - där vi faktiskt mer har den "stilen" där. Vill att nätet ska fylla nästan hela väggen. Fasiken vad läckert. Där kan jag hänga upp en jacka, ett par skor eller bara vanliga brev...
 
Juste, sedan ska jag sådana där glödlampor från taket, två st, vid skrivbordet. Jag brukar ju aldrig säga vad jag vill ha på det här sättet, innan jag har själva resultatet. Men nu kunde jag inte hålla mig. Jag ÄR så lycklig!!

green breakfast

 
God... förmiddag gott folk! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG??? Jag är ju så vansinnigt trött hela tiden. Vilket resulterar till dåligt moderskap i värsta fall, som i morse. Mio började röra på sig vid 06.30 (en helt okej tid, inget att klaga över liksom!). Jag känner hur hela min kropp ligger nersjunken i den mjuka madrassen, hur jag känner mig förlamad, att jag inte kan röra ett finger. Känner mina svullna ögonlock som mer liknar golfbollar än ett par sovande ögon, de var helt stendöd, fick ingen kontakt med mina "öppna-ögonen-reflexer". Men, jag tar mig kragen och reser mig hastigt och springer ut till köket och gör välling till Mio (Mio får aldrig välling till frukost annars!). Ger honom vällingen och sedan gör jag ett slow-motion-dyk in till min säng, i hopp om att han ska vilja somna om efter vällingen. Vilket han gjorde. Vi sov i 2 timmar till. Thänk you Lordie!
 
Jag vet inte riktigt vad som sker idag. Jag vill hitta på något. Men, jag orkar inte. Så vi får se.

RSS 2.0