sneak peak




Det tar sig, mina vänner! Jag får någon slags... blogg-koma när jag inte har bloggat på någon dag. Vill ju inte bara skriva för att, utan gärna dela med mig av (inrednings)saker. Nu rullar det på, men det tar lite tid. Har fortfarande en hel del förändringar att ta tag i. Hallen ska få två nya lampor (vi har en sån där jobbig, lång hall = med andra ord, helt meningslös hall!)... sedan ska spegeln få flytta dit, (den stora vita)... och sedan vardagsrummet och köket... och... Jolines rum. Ja, men ni ser. Börjar bli riktigt bråttom nu.

Så, nu kör vi! (till er som har undrat över korgar = mycabin.se, ni som har undrat över ljusstakarna = lagerhaus)...

Hallen börjar ta sig!




Nu ni! På grund av en viss inrednings-stress som befinner sig just nu, av olika anledningar. Så börjar alltså hallen redan ta form. Känns såklart skönt, men också... lite oroande. Vi har egentligen inte riktigt alla pengar i världen för det här. Men när jag skickar in bilder till frilandsteamet så vill jag ju vara klar med det mesta. Oavsett om det inte blir något Hemma Hos-reportage, så är det här lite av en once-in-a-life-time upplevelse som jag inte vill gå miste om. 

Jag tror, verkligen inte, att detta kommer att ske. På riktigt. Jag är inte typen som ljuger. Jag menar det jag säger. Vi är som sagt långt ifrån klara och vårat hem ser ut som vilket annat hem som helst. Men, nu har dem ju frågat, så jag måste helt enkelt försöka få det så klart som jag bara kan.

Bilder kommer på hallen inom en väldigt snar framtid. Kanske redan ikväll, eller imorgon.

good night & sleep tight



Jag har haft en grym kväll med min finaste N.
Tack för allt, det har varit den bästa kvällen på länge. Precis vad jag behövde. Nu blir det sängen. Nya äventyr imorgon. Lite inredning och lite fotografi.

Och... jag tar förgivet att ni tar det lugnt ikväll. Det finns en morgondag också, never forget.

happy friday to you




Nu har man äntligen hunnit landa lite! Städat hela lägenheten. Badat ungarna, gett dem mat. Duschat själv. Fixat i ordning mig själv (för det behövs!)... Snart tar jag och min fina N, våra klackar och drar in mot staden. Middag och... kanske lite röj. Kul ska vi i alla fall ha.

Hoppas ni får en underbar fredag allesammans! Puss påre.

THANK YOU HONEY, IT'S FRIDAY!




Yesyes!! Två yes - ett yes för att det är fredag idag, mitt andra yes är för att min fästman började senare idag och kunde gå och köpa MJÖLK till kaffet imorse. Mina ögon höll på att ploppa ut ur skallen på mig när jag vaknade, röda och glansiga längtade dem ut till fria intet. Sitter i min kära morgonrock. Den är lite halvläskig min morgonrock... har på mig den alldeles för ofta kan jag känna. Det är inte charmigt och glida runt i en morgonrock hela dagarna. Men, jag är ju verkligen en morgonrocks-tjej. På morgonen, när det är iskallt så slänger jag på mig min mjuka morgonrock som håller värmen galant, istället för att leta efter kläder.

Min rock är för mig har blivit som vilket klädesplagg som helst. Mina vänner börjar nog tycka att det är lite halvsunkigt när jag öppnar dörren och står sminkad i en morgonrock... lite halv-creepy sådär.

Sååå, nu dricker jag mitt älskade kaffe, igen. Hur kan man bli så lycklig över lite kaffe? Ja, jag säger då det. Idag ska jag iväg på ett möte. Sedan direkt hem för att städa hela lägenheten - ha ha! - 5:e dagen jag lovar det nu... men NU är det sant. Våra små gäster kommer ju eftermiddag. Jag får en känsla av att erat förtroende för mig kanske inte är det största just nu...

Nu måste jag röra på mitt cellulit-ärlse lite, så... rör... på... dig...

tofflisar




Mina små älsklingar. Gud så fjantigt. Men det är sant. Jag har alltid sprungit runt med mina andra Shepherd-tofflor. Ett par beiga i den "vanliga" modellen. Dem gick sönder för... 2 år sedan. Tårna hängde ut lite varstans mot slutet. I julas önskade jag mig ett par sprillans av min större älskling här hemma. Denna gång ville jag ha i "ballerina-modellen", ett par rosa först... men, mina fötter såg sådär snuskigt stora ut i dem. Så, ett par svarta kändes bättre. Jag som oftast bär svarta kläder så passar ju det bättre ändå. 

Just nu springer jag inte runt i tofflorna direkt. Ligger i soffan och sneglar på Monsters. Inc, med dottern. Hon fick vara hemma från dagis idag. Så oerhört skönt. 

Men, jag lovar... livet som tvåbarnsförälder är knappast alltid såhär. Springa runt i mina utnötta svarta och väldigt... håliga leggings, tillsammans med tofflorna. Nejnej. Men, idag är det en sådan dag. Dock, måste jag sätta igång att städa här hemma snart. Jag tror att jag har sagt det i... 4 dagar nu. Men idag, har jag inget val. Imorgon får vi besök. Och nej, jag tänker inte strunta i det faktum att det ligger blöjor överallt i hela lägenheten. Att mötas av en svag bajs-blöje-doft när man kliver in i lägenheten är väl inte att föredra. För mina gästers hälsa och mående, så måste jag ta tag i det här nu.

Sista mjölken




Idag börjar jag morgonen på ett rosa vis. Vilken gör dagen SÅ JÄVLA MYCKET bättre. Varför skrika? Jag vet inte. Jag skojar verkligen inte när jag säger att jag blir en helt annan person när jag börjar dagen med kaffe, om man jämför hur det blir när jag inte hinner göra det. Blir helt hysterisk och väldigt glad. Så, med den lilla multiplikationen så kan ni då alla förstå hur jag egentligen är, utan kaffe. I vanliga fall. Sur, asocial, bitter... ja, det stämmer faktiskt när jag tänker efter.

Då förstår ni nog även relevansen och det viktiga som ligger i att det faktiskt ska finnas en skvätt mjölk kvar på morgonen till mitt kaffe. Jag har, en karl här hemma som... fortfarande beter sig som 14 år när det gäller mjölk. Sveper glas efter glas. På en lördagkväll när vi sitter och kanske ska ta ett glas vin tillsammans med gemensamma vänner - "Nej tack... men har ni mjölk?" - ja, på riktigt så är det på den nivån det ligger här hemma. Jag känner väl kanske att det är dags för mjölk-rehab snart. Jag kommer bli djupt deprimerad om jag ska fortsätta dricka vin i min ensamhet här hemma.

MEN I ALLA FALL. På tal om mjölk. Varje morgon (om jag hinner!) så sätter jag på kaffebryggaren i ren rutin, utan att egentligen ha checkat om det finns mjölk kvar sedan gårdagens mjölk-fest till middagen... varje morgon när jag kommer på detta - så blir det att jag går i slowmotion till kylskåpet och tittar väldigt långsamt om det finns mjölk kvar, i total rädsla för att det inte ska finnas kvar. Idag var det en sådan morgon jag LYCKLIGTVIS möttes av en ynka skvätt mjölk kvar. Annars, blir det oftast ett tröttsamt (bokstavligen talat!), lite halvdregglandes samtal till min käre sambo: "VAFAAN TAR DU DEN SISTA MJÖLKJÄVELN FÖR?!?!?" - Stackarn. Men, som tur är, så har han nu lärt sig att spara en skvätt. 

Men jag tror faktiskt att han ändå överväger, "En skvätt mjölk kvar.. eller halshuggning?.. hmm.." - eftersom att han då själv älskar mjölk.

Nej, nu har jag sådär jättebråttom till dagis igen. Måste kila! Den rutinerade mamman talar...

trådförvaring




Idag har vi ungefär sysselsatt som bilden ovan. Lekt på golvet och härjat. Jag köpte den där trådkorgen från Madam Stoltz, jag kände att jag behövde någon slags förvaring till Mios leksaker som annars ligger överallt i hela vardagsrummet. Ett snabbt och snyggt sätt att få undan dem är att just lägga ner leksakerna i den fina vita, trådkorgen. När leksakerna inte kommer att vara lika mycket härinne sedan, så kommer jag antingen lägga tidningar där i, eller varför inte en hel hög med en massa frukter?

Och vem säger att man inte kan ha en fruktskål på golvet?...

Todays'




Och nej, jag är inte preggo! Har bara en något oversize-tröja på mig, precis som det ska vara. Även fast jag som person är väldigt bebis-sjuk, så hoppas jag inte att det blir några fler barn än på ett tag. Och det hoppas även min sambo på att det inte blir ;) Haha!

Idag körde jag på röda låga converse, utsvängda jeans, skinnjacka och en stor halsduk. Just the way I like it! Nu forsätter den här dagen med (mycket!) mer kaffe, lite städande och planera annat smått & gott.

Stora tjejen!




Nu händer det grejer!! - Från att ha fem nappar i varsin hand, två i munnen (ja, på samma gång i princip!), till att bara ha napp när man ska gå och lägga sig. Och... från att VÄGRA gå på pottan, till att VILJA springa på potten mest hela tiden. Allt detta, från en dag till en annan. Helt otroligt! Idag slog vi på stort och Joline ska potträna lite på förskolan. Då måste man ju packa sin Kånken-väska med ombyten, ifall att det skulle ske några olyckor. Joline är väldigt stolt över detta. Men, jag måste nog säga det att hönsmamman är ännu mer stolt.

Joline & Mio, mammas stolthet(er).

Tack! - you've got to read this.



Jag har aldrig tidigare "gått ut med" när det har hänt något relativt stort eller roligt angående min blogg. Jag vet inte varför, vill inte låtsas vara märkvärdig på något sätt. Jag har mina trygga och otroligt fina läsare - de är jag nöjd med.

När jag startade den här bloggen för några månader sedan, så var det mycket på grund av att jag är just mammaledig och har ALL tid i världen att göra just någonting - den här möjligheten att göra vad jag vill på dagarna kommer aldrig komma igen. Så därför startade jag bloggen - för att kunna dela med mig av inredning, (lite) av mina barn och allt som jag älskar. 

Sedan jag startade bloggen så har jag fått en otroligt bra och rolig respons, från er mina läsare, dem på blogg.se (få vara veckans blogg på deras hemsida) och att jag fick vara med i en kampanj för Apoteket i julas. Det känns såklart otroligt kul, att bli sedd för det man älskar! 

Nu... har det hänt ytterligare en fantastisk sak! Inte bara det att jag fick en liten bild på sidspalten här, utan jag har fått en förfrågan om något alla inredningsfanatiker drömmer om? Jag har blivit erbjuden ett "Hemma Hos-repotage" av ett frilansteam som jobbar för ett gäng olika tidningar. Skojar dem med mig? Läste jag rätt? "FAAAN!!! JAG ÄR INTE NÄRHETEN AV ATT VARA KLAR - DÄRAV ALLAAA NÄÄÄRBILDER!!!"... Nu behöver det inte alls bli så, pga att jag inte är klar - pga av att någon utav de "stora tidningarna" isåfall måste nappa - Mama, Plaza, SVD, Aftonbladet, Expressen, Familyliving, SKöna hem mflr. Chansen känns otroligt liten, men... att bli förfrågan - bara det är ju stort, för mig.

För att få tala om något annat, så har jag fått ett jobb redan... på barninredningsbutiken Sprall. Jag, som inredningsnörd, blir ju bara exalterad att få vara i den butiken OCH FÅ BETALT PÅ SAMMA GÅNG (det blir mer bara en bonus!)...

Jag vill bara säga tack, för alla fina och bästa kommentarer jag får av er. Jag försöker alltid svara, men det är inte alltid att jag hinner det. Jag lever ju för det här (förutom mina barn då!) och att få dela det med er, är liksom hälften av allt. Det gör så otroligt mycket.

Jag har, utan tvekan, de bästa, snyggaste, finaste, snällaste läsarna - det vet jag, så är det bara!

när avokadon inte räcker till...




Då får man bittert göra det bästa av situationen - helt enkelt. Som ni vet så tycker jag varken om smör eller ost. Vet egentligen inte varför, men tycker inte alls om smaken. Däremot, kan jag äta smält ost av någon ännu mer konstig anledning. Men, lite smör - så att smörkniven blir full av små knäckebröds-prickar (som sedan blandas i smöret - ha ha!), det är perfekt för mig. Det tar en himla lång tid att bre för mig bara, då jag pillar och har mig. Jag som är glupsk och inte har tid att vänta skulle egentligen kunna strunta i pålägg. Det som är bekvämast is the best!

Idag var det sådär fantastiskt gott med knäckebröd. Knäckebröd har ju ibland en tendens till att bli lika beroendeframkallande som chips. Mer & mer & mer... eller... det kanske bara är jag? Hm..

Godmorgon förresten, nu sitter jag och SVEPER i mig mitt "morgonkaffe"... Det är väldigt gott & väldigt behövligt.

dagens nyttiga






Idag körde jag på något helt nytt faktiskt! Jag fick inspiration från vår allas lilla bästa Olga. Jag åt lunch väldigt sent idag och kände "Fasiken, jag hinner in äta lunch, en timma kvar tills det att jag ska ha gått utanför dörren och hämta Joline!" - jag påbörjade maten och det tog inte mer än 15 minuter!!! Helt otroligt.

Stekt lax. Och sedan gjorde jag en nyttig variant av "couscous" eller ja, bulgur. Skar av några bitar på ett blomkålshuvud och hällde ner det i mixern tillsammans med hela marinerade vitlöksklyftor - VIÓLA!! Jag toppade själva "bulgurn" med lite hackad rödlök som vi hade färdigskuret i kylen. Till det, blev det helgens tzatziki. Man ska ju helst skippa allt nuförtiden, så som mjölkprodukter. Men jag känner såhär - detta är bättre än ingen förändring alls! Jag kör ju som ni märker, lite efter var dag. Haha! 

Och, om man fortfarande är sådär småhungrig efteråt så kan ni skära upp lite vitkål och snacksa på efteråt. Perfekt tycker jag! Jag som älskar vitkål. 

Tillsammans med blomkålsbulgur, lax, tzatziki och lök - så gifte sig dessa smaker otroligt bra i munnen. Vilket jag absolut inte hade tänkt. Det var faktiskt... riktigt gott!

update på inköpslistan




En sak i taget, helt enkelt! Två acapulco-stolar & ett renhuvud rikare. Happy woman! Resten känns inte sådär jätte-akut som de saker jag har köpt. Och ALLT, har jag i princip fått gratis (dvs. genom presentkort eller diverse "julpengar" vi fick i julas!)... 

Nästa köp? Korgarna.

monday mornin'






Måndag idag och en ny vecka väntar! För mig sätter det igång med allt möjligt igen. Back to möten och allt vad det innebär. Har lite annat inbokat också.

Sitter och tittar på Anna Wahlgrens dotter  Felicia Feldt som gästar Efter Tio på tv4. Fantastiskt! Jag orkar inte ens gå in på det där, för jag tycker att det är helt obeskrivligt sjukt egentligen. Jag tror vi alla vet att det finns så oerhört många barn som far illa därute. Mörkertalet är stort. Det är just av sådana här anledningar som jag känner och har känt länge - att det är det jag vill jobba med! Jag vill, försöka hjälpa så många barn jag kan - till ett tryggt och värdigt liv. 

Jag trodde faktiskt inte heller att det var just okej, att trycka ner ett barn så hårt i madrassen att den blir röd i ansiktet och buffa, enligt mig, hårt på rumpan. Väldigt metodiskt. Jag trodde faktiskt inte det. Det gör mig skrämd. Det finns så många desperata och osäkra föräldrar därute som verkligen BEHÖVER sova och vill ta till vad som helst - det förstår jag. Verkligen. Men, det är helt otroligt att det har gått så långt att just en kvinna som Anna Wahlgren skulle få den rollen som förebild på just området barnuppfostran. Som inte är utbildad i barnpsykologi eller i barnuppfostran.

Jag är inte emot metoder. Jag är inte emot er som har tagit till er av hennes metoder. För alla är vi olika och gör på olika sätt. Men jag är emot hennes hårdhänta sätt. Jag tror inte att det behöver gå till på det sättet. Man behöver i princip inte ta till våld, vare sig psykisk våld eller fysisk - för att få ett barn "tryggt". Men, eftersom att det kommer ifrån en kvinna som själv har blivit väldigt misshandlad både psykiskt som fysiskt - så brukar det bli såhär.

Annars så har den här morgonen börjat... inte lika vitt som på bilderna, med andra ord. Idag var en sådan dag jag egentligen inte ville gå upp ur sängen och mötas av en otroligt stökig lägenhet. Back to reality, igen. Men, med lite kaffe, lite mys-stämning i vardagsrummet (se bild!), så är jag på banan snart igen.

årets första & förmodligen sista




Mina små troll! Idag avslutade vi denna fantastiska helg med årets första & kanske sista pulkaåkning? Helt otroligt att detta inte har varit möjligt förrän nu, i slutet på januari. Jag som vuxen kanske inte föredrar snö. Men, barnen älskar ju det här. Det är en underbar känsla att få dra sina små egna barn i en pulka. Joline höll hårt i Mio hela tiden, och han låg mest och slappade. Haha!

Det blev en sväng till backarna här, och sedan till affären. Perfekt söndags-göra såhär på förmiddagen. Nu sitter vi hemma och myser framför (barn)film. 

Ikväll blir det en massa myspys, precis som en söndag ska vara.

mix & match




Nej, jag är inte inrednings-o-holic. Jag älskar bara det här. Varför jag nu bytte plats på stolen för... femte gången är mest för att jag inte har bestämt mig än hur jag ska ha det. Den får stå där TILLS det att vi skaffar ett skrivbord. Riktig sex and city-känsla över den. Att skrivbordsstolen har en rokoko-känsla över sig. Älskar det!

Mios hörna i vårat sovrum går i svart och vitt. Vi har lite rosa inslag, som den där bänken och två rosa kuddar (romantik)... stolen har svarta ben som ni ser - vilket blir, enligt mig, a perfect match!

new in




Ja... JAG har köpt kläder idag. På rean. Jag åkte till Farsta C idag i förhoppning om att hitta någon tröja. Jag har nämligen ingenting i garderoben längre. Men, problemet är just det att jag alltid går ut för att titta på tröjor. Varför? Jo, för att det inte är någon idé att få på mig nya byxor. Alldeles för konstig kroppsbyggnad för det. Bukfetman är boven till det problemet. 

Jag "spontan-tittade" lite efter ett par utsvängda jeans, med en ganska hög midja. Inte ett enda ställe hade det kvar. Jag gick förbi JC. Jag frågar om dem har det. En otroligt snäll (& söt) hjälpsam kille plockade åt sig två som fanns kvar. 599:- kostar dem. Nej, jag lägger inte 599:- på ett par jeans jag kommer använda ett fåtal gånger. Han tittar på min kroppsbyggnad och säger "Ja, jag vet inte vilka storlekar jag har kvar... du kanske skulle behöva ha en 26:a!" - säger han när han tittar ner på mina... spaghetti-legs (med brittisk accent på den!)... Han ser ju inte degmagen ovanför, gud ske lov. "HEHE... Jo men jag kan testa dem!" - Jag sätter på mig dem och... knappen som ska stängas i mitten på midjan stannar väl vid höften någonstans där. Jag var för tjock för dessa - MEN... inte på benen. Mina ben är ju pinnsmala. Jag är ju äggformad ser ni. "Hade du dem i strl 28 också?" - Japp. Dem satt... någorlunda bra i midjan, haha... med lite vilja så går ju allt. Nu ska jag bara sy upp dem lite och in lite i benen. "Vad bra att dem endast kostar 99:-" - säger han glatt - Oj är det sant?, svarar jag. JEANS FÖR 99:- = CHECK!!

Schysst kroppsbyggnad. Kenza, ska vi byta? Jisses.

ett varmt välkomnande




Jag älskar ju att tända ljus. Och varför jag delvis skaffade den här bestån är mycket till synes faktiskt. Jag vill, när min fästman kommer hem från jobbet en fredagseftermiddag... att han/man ska mötas av mys-faktorer redan i hallen. Och inte bara i vardagsrummet där man (vi!) spenderar mest tid tillsammans. Nu är det såklart andra saker som ska köpas till hallen. Men, ja... värmeljus fick ta den "mys-rollen" än så länge. 

Snart kommer gubben hem. Som Joline längtar.

"Titta... Mamma!!"




Hur... tror... ni... att... det känns när sin EGNA dotter... läser en bok och sedan stannar väldigt hetsigt och pekar på den där gubben och utbrister glatt: "Titta... Mamma!!" - Ja, min egna dotter ser alltså någon slags likhet mellan den där halvdöde typen och... mig. Med all rätt. Jag förstår henne. Och jag kan faktiskt själv, i mitt risigaste tillstånd (med håret som spretar ut åt alla håll och kanter!) se likheter jag med.

Då kanske ni förstår hur jag kan egentligen ser ut i verkligheten. När min dotter faktiskt tror på riktigt att det där är jag. I ett tecknat format. Hon har trott det sedan dagen hon läste boken, och tror fortfarande det. Ett halvår senare. Hon kan inte släppa det. Och sannolikt inte jag heller.

Joline, mamma... älskar dig. I alla fall.

mobilepics






Hittade några mobilbilder som jag skickade över till datorn. Älskar bilder (kanske inte har varit sådär jättesvårt att förstå!), men bilder i alla dess former. Dem här bilderna var ifrån "förberedelserna" innan alla gäster skulle komma till Jolines 2-års kalas. Jag är ändå jättenöjd över hur resultatet blev. Från tanke till handling & resultat. Men, R jobbade väldigt mycket då. Så jag fick göra OERHÖRT mycket själv. Allt själv. Från dekorationer, till bakning, till städning. (Han jobbade från 05.00 till 01.00 när det var som värst, när det var som "lugnast" så jobbade han från 05:00 till 18:00/22:00 - ja, det var en väldigt intensiv period!)... och jag kommer aldrig glömma den där stressen och jag sa det: "Jag kommer aldrig.i.hela.mitt.liv göra om det här helt själv igen!"...

Visst, bullarna kunde blivit något saftigare och cupcaksen något finare - men det är sådant man får räkna med, antar jag! I år vet jag inte om det kommer att bli några "presentpåsar" till de barn som kommer komma. Kommer bli betydligt färre i år, tror jag. Jag vill egentligen ha presentpåsar, men det blir så himla mycket jobb med allt. Nu har man ju inte mer tid direkt! - Med två busungar, som förmodligen kommer att jaga varandra om tre månader, då kalaset kommer infinna sig. Eller ja, fyra månader kanske.

Att fantisera om detta är väldigt kul. Jag måste redan börja tänka på det här nu, för att det inte ska bli pannkaka av alltihopa. På tal om pannkaka? Man kanske skulle göra något med pannkaka?...

three is my luckynumber




Jag måste bli bättre på att ta bilder på mig själv. Ska verkligen försöka. Men det är knappt att jag hinner det mellan blöjbyten och allt som hör till med två barn. Jag skyller på barnen? Schysst mami, (eller MAAAMA!!) som man säger nuförtiden.

Nu: Mästerkock Sverige!

filmmys




Stortjejen ser lite trött ut. Satte på en film såfort vi kom hem från dagis, på hennes begäran. Det blev Toy Story. En favorit hos oss alla här hemma. Barnfilms-klassiker är underbart tycker jag. Drog fram acapulcon så att hon kunde sitta i den istället för soffan. Mjuk kudde och en underbar filt. Joline tycker att det är väldigt mysigt. Acapulcon är, trott lr ej, väldigt skön. Man blir avslappnad i hela kroppen och jag kan inte undvika att bli sådär pömsig när jag sitter i den. Jag verkar inte vara den enda som tycker det.

Snart ska jag påbörja middagen och kvällen ser väldigt lugn ut.

birthdayplans & birthdayplans








Bilder från Jolines 1 resp. 2-årskalas! Ja, jag vet... cupcakes kanske inte var sådär 100-procentiga. Haha! Jag får skylla på stressen som alltid uppstår vid sådana här tillfällen. Mycket kan man förbereda innan, men jag är så feg och inte SÅ kunnig att jag vågar frysa in bullarna. 

Tårtan längst upp till vänster hade vi när hon fyllde 1 år, och den till höger när hon fyllde två. Vem som har gjort dem? JAG! Det ni. Okej, den första tårtan gjorde min vän Michaela, som är otroligt duktig. Andra tårtan hjälpte hon mig mest med innehållet och jag gjorde resten. 

Nu är det ju så att Mio och Joline inte fyller år så långt ifrån varandra. Dryga månaden är det. Så, jag funderar lite redan nu, hur jag ska gå tillväga. Det får nog bli ett sammansatt kalas. Med för det mesta släkt/familj och några få vänner m. barn. Vill inte att det ska bli lika stort som Jolines 1-års kalas. 

Och vad ska jag då bjuda på? Det får bli två tårtor. En med vitt/rosa (eller vad Joline vill ha!), och en med vitt/svart/grått (eller blått!)... Ja, väldigt puttinuttigt och fluffigt. Men det är så jag gillar det. Trenden som pågår just nu är ju att det inte ska vara så, helst ingen tårta alls kanske? Man kanske inte ens får fira sina barns födelsedagar längre? Haha... Förlåt. Lite bitter-ironi över den.

Kanelbullar är ett måste. Mest för att Joline (mamma!) älskar kanelbullar. Vaniljdrömmar har vi alltid, och någon form av chokladkaka. Det blir nog inte cupcakes i år, istället kommer jag givetvis göra cakepops.

lugna mornar - att föredra!




Det här med mornar (morgonar!)... jag klarar inte av stress alls. Jag börjar kallsvettas och vill lägga mig i sängen direkt. Så, jag föredrar en lugn morgon i lagom takt. Vem gör inte det egentligen. Men jag känner att det är väldigt viktigt. Den här morgonen var det väldigt lugnt. Jag hann göra kaffe innan jag lämnade Joline på dagis. Vilket oftast inte sker annars. Jag hann äta frukost innan jag lämnade Joline på dagis. Vilket inte heller hinner ske annars i vanliga fall. Detta resulterar i att vi kom lite försent idag. Men, det gör ingenting. Huvudsaken är att jag eller barnen inte känner någon stress på morgonen och om man börjar med ett glatt humör så blir ju oftast inte dagen sämre. 

Vi lekte i hallen och ja, tog det allmänt lugnt innan vi klädde på oss och gick iväg. Jag tror och hoppas på att den här dagen kommer att fortsätta lika harmonisk och lugn. Längtar lite till att jag ska få hämta Joline och komma hem och mysa.

mocca




Det FINNS INGEN bätte kaffebryggare än denna! Det är helt otroligt. Jag har även en kaffemaskin, men använder förtillfället den här mer, just för att vi inte har sådär jättemycket plats och utrymme i köket för alla saker. Den är vit (det säger ju nästan allt!), men också hur snabb och hur bra den är. Står där och håller kaffet varmt i två timmar. Och det är perfekt för mig som dricker lite pö om pö hela tiden. Men ibland kan det gå en stund då man måste fixa och ha sig med ungarna - Oj, juste kaffet... DON'T WORRY - det är fortfarande lika varmt som det var till en början.

Den här bryggaren kommer jag kunna ha länge framöver. Jag vill begravas med den här kaffebryggaren. Bästa köpet (presenten) någonsin. Det är både bra att ha en kaffemaskin OCH en kaffebryggare. Om det kommer folk på besök så känns det ju inte så kul att trycka "en kopp" för varje person på kaffemaskinen. Därför är en kaffebryggare ultimat.

God morgon förresten, eller... snarare förmiddag då kanske! Hoppas att ni får en grym dag. Här har jag plockat hela morgonen så att jag slipper köra ett race innan Joline ska hämtas. Idag vankas det barnen&mamma-mys all day long. Pappsen kommer jobba långt hemifrån och kommer inte hem förrän i natt någon gång.

på stående fot




Nu ska det resas på sig mot de mesta! - Som han når. Han vill väldigt mycket. Men är ännu inte så stadig och når inte så mycket. Dammsugaren är en perfekt höjd tycker han, och mamma med ;) Gäller att dra ut sladden så att han inte får en hjärtinfarkt om han råkar komma åt knappen. 

Här hemma idag har vi bara tagit det väldigt lugnt (snarare, superlugnt!)... men, jag har även hunnit med småplock i hallen efter gårdagens upphängning av bestån. Samt, tagit undan kläder som alltid lyckades bombadera de flesta rum. I det här fallet blev det vårat sovrum och badrummet. Nu är det Jolines rum som jag måste ta tag i lite smått.

När Gubben min sedan kommer hem från jobbet idag... Tror ni att han slänger av sig skorna och lägger dem fint i skohyllan som jag har sorterat i idag? Nej... utan idag slog han på stort och valde att gå igenom nästan hela hallen och lägga skorna utanför sovrummet. QUE?! Nej, jag fattar inte riktigt heller... Vad hände där? Nästan så att jag kunde höra ekot från hans hjärna vid det tillfället ;)

Eko... eko... eko...

hallförvaring




Som den tvåbarnsfamiljen vi är, så måste vi ha gott om förvaring - för att det ska hållas en någorlunda ordning. Annars blir det lätt att saker ligger lite överallt och jag har varken tid eller tålamod för att leta rätt på sakerna i all hets på morgonen när vi ska iväg. Denna bestå köpte vi igår och vi är helt enkelt tvugna till att ha en sådan. Barnens skor förvaras i den. Så nu får vi föräldrar skohyllan för oss själva, välbehövligt.

Ja, som ni ser så är inte mina Hunter-stövlar svarta längre. Måste köpa såndär... olja... det har jag sagt i över ett halvår nu. Men, det är väl just sådant som är väldigt tråkigt att köpa.

lovely girls




Här var det samma läge igen - ta fram kameran SNABBT utan att checka om inställningarna var okej. Resultat? Brusiga bilder. Men, med två OTROLIGT busiga tjejer så har man nästan inget val. Varför får jag en känsla av att dem här två små damerna kommer att uppleva ganska mycket tillsammans? Dem kommer definitivt hitta på ett eller annat hyss. Det gör dem redan. Det är faktiskt helt otroligt. Det går inte att hålla sig för skratt så som dem håller på. Bestämda tjejer. "AJAJ EMILIA!!" "JOLINE!! MAMMA SA ATT DU INTE FICK GÖRA SÅDÄR!!" - var på dem bara skrattar och springer iväg, eller gör samma hyss igen. Hela familjen var i jakobsberg igår, för att hälsa på våra älskade vänner. Alltid uppskattat.

Hur ska det här sluta? Ja, det lär ju tiden få avgöra. Jag känner redan på mig att jag måste sitta vid ytterdörren när Emilia ska sova över här. I väntan på att få lukta på dem IFALL att dem skulle ha fått för sig att börja tjuvröka. Jisses, nu blir jag nervös.

Joline & Emilia, ja... jag säger då det. Världens härligaste tjejer. Jag älskar er båda väldigt mycket. Men... I'll be watching you...

two lovestories




Lyckan över möbler verkar ju inte ta slut här hemma?... Det är verkligen sant. Jag tröttnar aldrig. Med lite blocket, med lite tur och lite mer flyt, så blev vi ägare till en till acapulco stol idag. Som även blir den sista och slutgiltiga. Jag känner mig lättad att hetsen är över, och att jag nu äger två stycken. Som jag alltid har velat ha. Behöver inte tänka på om dem kommer att ta slut eller att jag bara står där med en tillslut, (det går ju också bra!)... men jag ville ha två.

Nu hoppas jag att utrymmet och stolarna kommer att utnyttjas och att man sitter där... iaf någon gång per år! ;) Dricka vin, lite kaffe/te... och varför inte skriva ett litet blogginlägg? Ja, det är precis det dem är till för.

Lycka stavas acapulco, (ifall att någon var osäker!)...

inspiration vår




Helt rätt. Det enda jag egentligen behöver säga. Helt i min smak! Ett par svarta loose-brallor, lite klack och en mönstrad kavaj på det, helst i något blommigt motiv. Sedan var det ju klart. 

Kavajen kostar 999:- och kommer från Zara. Vårnyheter.

plötsligt händer det




Åh, THE man of my life! - helt klart. Min gullgubbe. Om Mio fick bestämma så tror jag att han skulle vilja kunna gå nu. Han har tröttnat rejält på att åla. Det där garaget har han kunnat ställa sig på knä mot. Och... garaget är inte speciellt tungt, så den har ramlat över honom två gånger. Sådant som händer. Man gör allt i sin lilla makt för att hänga efter så gått det går. Men, ja... ibland så sker det missöden. 

När jag tittade bort idag (den 15 januari, 2012) i några sekunder, så hände det helt plötsligt - han ställde sig upp mot garaget, istället för bara på knäna. Japp, lika stolt som Mio är - blev självfallet hans lilla mamma. Tänk, snart är han nog lite stadigare så att jag kanske slipper sitta bredvid hela tiden och "hålla koll"... det blir ju lite svårt i och med att han inte är det enda lilla trollet här hemma. Idag testade han även sig på räcka sig från soffan, till en stol, och på så vis förflytta sig till stolen, och tillbaka.

Tiden går fort. Ska bli så himla kul att se vad framtiden har att erbjuda. Hur sommaren kommer att se ut med två fartfyllda barn.

sunday




Redan? Ja... jag vet. Jag vore ju otroligt dum och korkad om jag låtsades om som ingenting. Jag har inte bloggat på några dagar. Jag har verkligen haft annat för mig - kort & gott. Sökt lite nya jobb, (fått ett nytt extra jobb!), levt lite i drömmarnas värld angående det. Spenderat lördagen med min fina familj och ytterligare en fin familj. Har kännt en otrolig lycka och kärlek till människor runt omkring oss, men framförallt alla fantastiska barn vi har runt omkring oss - vilka mirakel!

Karln min är även på gång med sin helarms-tatuering som han har velat göra i tio år nu. Detta resulterar i att jag får sovmorgon, en och annan FRIVILLIG puss, japp, ni hörde rätt. "Älskling, kan jag få en puss?"... Jag har en gubbe här hemma som är allmänt i extas och något hypad medan han spänner sig framför spegeln med sin nygaddade arm. 

Porrigt. Tänker jag. Men nu ni, nu kör vi igång igen. Igår var vi på middag hemma hos goda vänner, idag ska vi bosätta oss i soffan, smutta på en kaffe och gå runt och små-mys-plocka lite, PRECIS i just den sinnesstämningen infinner vi oss i idag. A sunday like it should be.

Olgis, how do you do?




Det här är den nya PT:n i Biggest Loser. Jag brukar inte titta på Biggest Loser, men... nu när säsongsstarten var här om dagen så kunde jag inte slita mig, helt enkelt. Så det blir ett program jag säkerligen kommer att följa. Nu råkar det vara så att självaste Olgan här, har 5 (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) st barn ser ni, FEM STYCKEN BARN. Varav en tvilling-graviditet/förlossning. Varför hänger inte hennes mage ner i marken när hon gör plankan?... Ja, för att hon har gjort magcoachning ett bra tag. I form av just plankan i olika positioner.

Plankan hit & dit, det kan väl inte vara så jävla svårt tänker ni? Ja, precis så som jag tänkte. Inte förrän jag liksom testade och insåg att min rygg/längdrygg inte mådde så bra. "Spänn inte rumpan!" - läste jag även kort efter. Spänn inte rumpan sa du?! Min rumpa är BLÅfärgad full med celluliter när jag gör den här övningen. Nästan så att jag skiter på mig. Så jävla mycket spänner jag rumpan. "Försök hitta magmusklerna!" - Men jag hittar inga magmuskler?! Jag får inte kontakt med dem. Och, jag känner väl att motivationen inte är den högsta när jag står där i och ryggen känns som en skärbräda, som om att man har försökt SKÄRA sig igenom en djupfryst kyckling. Det gör ont. Det går inte. DET GÅR INTE ATT SKÄRA EN DJUPFRYST KYCKLING - isåfall, så mår varken kycklingbröstet så bra efteråt, ELLER skärbrädan.

Och... hur har hon tid och ork? Jag orkar knappt gå på toaletten som tvåbarnsmamma. Önskar ibland att jag själv kunde äga en blöja. Jag har fortfarande ont i ryggen. Detta var en timme sedan. Och, för er som undrar - så är plankan HELT KORREKT utförd. 

Jag ger upp.

eggwhite x 2




Som ni kanske märker så kör jag lite på vad jag vill ha för stunden. Ingen hardcore-diet direkt. Haha! Idag blev nämligen klockan väldigt mycket innan jag kände att jag var sugen på lunch, så det fick bli något enkelt och med så lite kolhydrater som möjligt. Två stekta äggvitor och lite sallad, perfekt! 

Som den "kaffe-morsan" jag har blivit, så blir jag inte så hungrig ibland - eftersom att jag hela tiden har en kaffe bredvid mig. 

Gott vare! Äggvita a la naturell (dvs, utan något grejsemojs i, så att det bli en omelett!) = is the way to go! - För mig.

our little bunny




Jag hämtade ut våran lilla kanin som hade kommit idag! Behöver jag säga att jag älskar den? Okej, jag gör väl det då - jag älskar den! Den passar lika bra i ett barnrum som i... vuxnas rum. Tanken är att den ska stå på det kommande skrivbordet/pysselhörnan som Joline ska ha i sitt rum. Så länge får den variera mellan att stå bredvid acapulco-stolen i vardagsrummet och på Jolines fönsterbräda. Jag älskar att den inte har någon sladd och går på batterier. Hon kommer att kunna bära med den överallt om hon skulle vilja. Och, det är alltid fult med sladdar.

rosa kuddar



Beslutsångesten är i fullgång igen. Jag vill egentligen ha ljusrosa, men... det känns som om att den där cerise-rosa skulle passa bättre ihop med bänken. Sedan så skulle jag vilja ha något i missoni. Men, den där kudden från H&M matchar bättre ihop med bänken som jag har. Det är turkost i den, och rosa. Så, man kanske skulle köra på en sådan, två rosa bredvid och... en rund? Nej, gud vad svårt. Hur bäddar man snyggt en säng egentligen?

Måste skaffa lite inspiration först.

i brist på annat




Ja, såhär roligt tycker uppenbarligen Joline det är att vara hemma från dagis. Långtråkigt?... Poängen är den att Mio har haft feber i någon dag nu. Natten till idag var ingen... rolig natt kan man säga. Varken för honom eller oss. Vaken och det var inte en skriktimme eller två, utan nästan genom hela natten. Vilket resulterade i att en liten kille med feber somnade utmattad igen strax innan 9:00 (då Joline ska vara på dagis)... Jag hade inte mage att väcka honom då, för att sätta på honom och barnen kläder (vilket alltid tar tid!)... så, Joline blev hemma idag.

Hon sköter sig dock väldigt bra hemma. Men, jag känner väl att hon behöver mer stimulans än att springa runt här. Så, ett av dagens alla påhitt var att bosätta sig i en kartong, jätteroligt tyckte Joline. 

Hoppas på att vi kan ta oss till dagis imorgon! - För hennes skull framförallt.

romantic




Nu har bänken fått sin fjärde (& förhoppningsvis slutliga) plats. Blir lika glad varje gång jag passerar sovrummet och får syn på den när den står där. Man tar som sagt en sak i taget. Och, det är verkligen inte ens i närheten av att vara färdigt. Tanken är nog mer att jag ska ha blandat med kuddar i sängen - vita, ceriserosa och ljusrosa. Stilrent, minimalistiskt med en touch av romantik. Jag hatar dessutom vårat överkast. De fyrkantiga rutorna. Men, jag har inte lyckats hitta ett kritvitt överkast. Jag har inte heller letat.

Vi håller fortfarande på med vardagsrummet, som jag känner att jag vill bli klar med först. Sedan måste vi helt enkelt prioritera barnens rum.

can't decide




Den kanske känns tråkig. Men, jag har faktiskt fastnat för dessa lampor. Tycker att dem är väldigt fina! Jag tror att jag ska ha någon utav dessa i köket. Kan bara inte bestämma mig för om det ska bli en vit eller en i aluminium. Jag har det mesta i vitt i köket, därför är det roligt att bryta av med något i aluminium. Och denna typ av aluminium tycker jag är snygg. Men samtidigt, så kanske jag vill ha en vit ändå.

SVÅRT!!

♥ Fatboys




Det är en lika fantastisk upplevelse varje gång jag snabbt tar fram kameran utan att kika på inställningarna och därmed kan FÖRHINDRA att det blir brusiga bilder. Man har liksom inte hela dagen på sig. Snarare... 3 sekunder, innan hon snabbt ska iväg och pyssla med annat. 

Men, för att prata om fatboys, eller sackosäckar i all ära och alla former. Dem är perfekta tycker jag. Speciellt när Mio kom och fick en egen babysitter och en egen bumbo, som bara var hans och inte Jolines - så var det perfekt att hon hade sin egna fatboy som bara var just hennes. Och det handlar inte om att ge dem varsinna saker, att separera eller skilja på "hans" eller "hennes", det handlar mer att om babysittern inte tål att hon sitter i den alltför ofta - vissa kanske gör det, men det är ju inte det den är till för. Det fick henne att förstå bättre att babysittern var till för just små barn och att hon hade ju sin egen, som var till för lite större barn. Det blev mer rättvist och jag tror att det innebar att hon inte kände sig så bortglömd - självklart handlar det inte bara om att skaffa sig en fatboy så gör det att barnet inte känner sig osidosatt. Men, det är en liten del. Och jag tror att smådetaljer - som att Joline fick en egen säng och ett eget rum var bra... just för att Mio skulle ta över hennes spjälsäng. (Att vara noga med att prata om det flera veckor innan barnet ska komma...)...

Jag tror helt enkelt att små saker kan bli väldigt stora och betydelsefulla för små barn. Bara man är engagerad som förälder (oavsett om man väljer att köpa en fatboy eller inte) så är det huvudsaken. Bara man gör allt i sin makt utifrån sin egen situation och förmåga - så är det just det, som är viktigt. Att vara närvarande.

Många pratar om det här med dåligt samvete när man får två barn. Att man inte räcker till. Och jag tror att det är en ganska naturlig reaktion för oss föräldrar när vi just får en till vi ska dela all kärlek med. När man innan har kunnat ge ALLT till bara ett barn. JAG, fick dåligt samvete över att Joline inte kunde få lika mycket uppmärksamhet som innan. Men, jag fick även dåligt samvete över att Mio, som det andra barnet - aldrig skulle få chansen att just få ALLT - som Joline alltid har haft möjlighet till. Hon fick åtminstone all uppmärksamhet i nästan två år. Mio har från början blivit tvungen att få "delad uppmärksamhet"...

Men, samtidigt. Det är såhär livet ser ut. Att visa för det äldre barnet att det är just precis såhär det är när man får ett syskon - att amma/ge flaskan, att byta blöja på en till, att inte alltid finnas där på det äldre barnets villkor - ja, det får ju det äldre barnet att tillslut acceptera att det är som det är, barnet känner trygghet och självsäkerhet genom det. Att vara tydlig i det. Och jag tror inte att man ska dra det för långt. Barn mår inte (oftast inte) sämre över att få ha syskon - BEROENDE på hur föräldrarna är såklart. Bara man gör så gott man kan, förklarar upprepande gånger VARFÖR vissa saker är som det är just nu när ett syskon har kommit. Bara man har en kommunikation med sitt äldre barn (oavsett om barnet förstår eller inte) = för Joline kunde inte prata eller förstå så mycket när Mio kom. Så är det viktigt att bara visa det andra barnet att man visst fortfarande bryr sig, att det är viktigt att lyssna och finnas där, när man kan. Att man fortfarande SER det äldre barnet. Vi alla är en del av den här familjen. Vi älskar er lika mycket, nu kommer det vara på det här sättet istället. Mamma måste byta blöja på honom/henne nu, vi kan leka med ditt pussel efteråt - och sedan verkligen visa att man gör det efteråt. Då förstår ju barnet innebörden av det du sa, och att det faktiskt inte var så farligt när mamma/pappa bytte blöja på honom/henne, för ni lekte ju med pusslet efteråt. Även fast barnet skulle bli hysterisk när ni väl säger så, så är det därför viktigt att... när ni sitter där vid pusslet sedan att ÅTERIGEN förklara: "Titta... nu sitter vi här och leker med pusslet efter att mamma/pappa var tvungen att byta blöja på honom/henne, gud vad roligt det är att lägga pussel med dig..."...

På tal om något helt annat liksom. Haha! Men, ja... hennes fatboy används flitigt här hemma. Mio kommer också få en (svart) sedan.

kvällens mysiga




Okej, trådar i all ära, men när det ligger "trådar"/kablar på golvet så kan jag ju få frispel. Bland det värsta jag vet. Måste ordnas på momangen. Så, då är man alltså en acapulco rikare, one more to go! Jag förstår om ni börjar tro att jag har gått och blivit hysteriskt galen eller tappat förnuftet. Men så illa är det (nog) inte. Problemet var väl mest att jag gått och köpt andra saker och sedan kom dessa som en blixt från klar himmel - väldigt oväntat. Jag kunde inte motså att slå till eftersom att det är JUST sådana här stolar jag har varit ute efter.

Jag möblerar glatt om här hemma nästan varje dag numera. Min käre karl tittar ju en aning skeptiskt på mig när jag ena sekunden målar, andra sekunden sitter och mäter med tumstocken och i tredje sekunden flyttar jag om saker. Jag har tammefan köpt tre "stolar/fåtöljer" sedan december. Det känns inte riktigt friskt. Men, jag har mina anledningar. 

Just nu befinner sig bänken i hallen. Antingen får den stanna där, eller så flyttar jag in den till sovrummet, eller... så får den agera "datorstol" när vi sedan skaffar ett skrivbord. Det löser sig! ;)

yesterdays project




Gårdagens projekt! - Vit färg. Benen blev om-målade på bänken. Det kändes lite ovant till en början, för svarta ben har ju sin charm också. Men, i slutändan, med allt annat runt omkring, så blir det här helt klart bättre. Att ha vit färg hemma är aldrig dumt. Man behöver alltid vit färg till något. Vi köpte två stora "dunkar"... vet inte hur många liter dem låg på. Men, det har vi målat om i VARJE rum i lägenheten (minst tre omgångar i varje rum!), lister och nu har vi över en halvburk kvar och har det till diverse möbler.

Underbart.

sockerkaka






Sockerkaka - till frukost! Japp, ibland så. Jag är ju helt lost i sockerkaka, har varit det sedan jag var liten egentligen. Och vid båda graviditeterna så blev jag ju inte mindre lost. Kan ju säga såhär: det är DET som mina extrakilon består av, ren sockerkaka. Och då räckte det inte med någon bit, jag gjorde TVÅ formar i ugnen, en VAR till mig och R. Han var liksom lite sympati-gravid med mig. Stackarn. Men, jag förstår honom - han var väl livrädd att mina gravid-hormoner skulle få ett fnatt. För jag var verkligen hemsk som gravid. Inte hemsk på det viset. Men, väldigt känslig. För allt och ingenting. 

Well well... dagen till ära (måndag och tillbaka efter jullovet!) så tog jag mig en (två!) bitar. Möms till kaffet. Men, nu börjar ju allvaret igen, inte bara med matlagning, utan även annat. Jag tycker om en rutinerad vardag måste jag säga. Allt flyter på. Har lagt alldeles för många minuter i soffan det här lovet. Men, välbehövligt dock.

Igår fick jag ett litet ryck. Inredningsryck. Ja, och ni vet ju hur det kan se ut. Varför inte måla om hela lägenheten?... Fast, tack & lov så var det inte något sådant. Jag målade om benen på bänken. Det passar in bättre här.

Yesbox, och... idag vankas det lite mer möbelshopping. Vem säger att man inte kan ha sjukt med tur ibland och "råka hitta" ett gammalt presentkort på just det stället där jag vill ha en möbel?... Efter lite samtal hit och dit, så lyckades vi få tillbaka pengarna som egentligen hade gått ut för tre år sedan.

En jävla massa flyt = Check! (with a big C..)..

gardiner i köket - check!




I fredags satte vi upp gardinerna i köket. Så, nu har vi gardiner överallt i lägenheten. Jag hade iofs önskat att vi använde oss utav samma gardinstänger i Jolines rum som i resten av lägenheten. Vi satte dock stängerna lite högre upp och längre ut en vanligt, för att på så vis skapa ett större utrymme för gardiner. För, gardiner är ju härligt. 

Jag älskar alla gardiner som väljer att gå från tak till golv, vägg till vägg. Det är det enda som gäller, tycker jag. Vi har fått betala och kämpat en del med det, men det var helt klart värt det alltihop.

lördag




Lördag! - Inte lika bra som fredagar & söndagar (gud vad jag tjatar om det!), men en dag som är full av en massa mys-moment och kanske tom lite festligheter. Här har lördagen börjat väldigt långsamt, precis som det ska vara.. (?).. Vi gick upp och åt en relativt sen frukost. Nu är Joline påklädd, Mio ligger & sover. Vi föräldrar ska precis klä på oss annat än våra onepiece som vi myser omkring i hela dagarna. 

Vi ska in till Söder för att kika på vårat förhoppningvis framtida soffbord. Kika? Snarare smeka & sniffa på det. Därefter blir det att kika på lite annat. En lunch ska vi även hinna med. En otroligt seg dag. Men, mysigt-seg. Vi gör lite det som vi känner för, och det är väl spontana dagar som dessa som brukar bli bäst. 

Ikväll vankas det en god middag, kanske ett (lr två!) glas Asti till det? ATT föredra mina vänner, ATT föredra.

Jobbig inköpslista




Som jag har sagt tidigare & som ni vet, så har jag en extremt jobbig inredningsnojja just nu. Jag känner mig lite stressad då alla saker jag vill ha, kanske ha en tendens till att försvinna. Dessa saker, är något jag måste köpa så snabbt som möjligt. Innan det är försent. Det är väl inte försent på det viset, men jag är rädd att jag kommer gå miste om dem. Två (!) acapulcostolar, fyra (!) korgar, en ren (det är väl tur det!), ett soffbord, två (!) runda mattor..

Jag vet nog vilka jag ska satsa på först. Men, det känns ändå jobbigt. Jag vill ha allt på en och samma gång. Jag skulle vilja vinna på triss just nu, och om jag fick välja hur mycket jag minst skulle vinna... så skulle det vara... 15.000.. 

Suck! - Det är det här jag kallar inredningsångest.

fredagskväll




Det ÄR ju något speciellt med fredagskvällar. Det är då, jag tänder alla ljus i lägenheten. Sätter på mig mina nya (!) svarta shepherd tofflor (i ballerinamodell - för att poängtera något OERHÖRT viktigt!). Det är fredagskvällar jag känner doften av potatisklyftor som ligger och steker i ugnen (ja, jag äter potatisklyftor varje helg!). Det är fredagskvällar som barnen är nybadade & myser runt i sina nytvättade myskläder och tofflor.

Jag älskar fredagar! Fredagar är så mycket bättre än lördagar. Söndagar kommer på andra plats. Lördag kommer på tredje, för att underlätta för er som är lika sämst som jag på matematik. 

Vi har inte ätit middag än. Det blir en sen middag för oss vuxna. Det är det, som gör hela fredagsmyset. Att äta lite senare än vanligt. Dra ut på det och verkligen njuta. Ska slänga ihop en sockerkaka (snarare ta med laptopen till köket och googla något recept!).. Vi hörs imorgon. Hoppas ni har en underbar kväll. Och du, tare lugnt med alkoholen.

inredning våren 2012




Nu ska vi slänga bort allt som kallas murrigt, lummigt & höstigt. Vi vet att den minimalistiska stilen har regerat under en längre tid. Okej, bland många andra stilar då såklart (som lantligt!)... men nu till höst tror jag (vet jag?), att det här med att använda sig utav ren natur kommer att komma allt mer. Nu vill man helst göra sin egen frukstskål i form att tråd, gummi eller stål. Belysning är som alltid väldigt fint, men nu tar man in mer utav belysningen i själva inredningen. Tråd i alla dess former! Korgar, dekorationer, stolar och andra möbler. 

Men något våren även tar med sig är inte bara alla färger (bokstavligen!) utan även unika former blir populärt. Sittpuffen från Rice, har jag kikat på ett tag och skulle inte vara helt fel. Jag är nog inte ensam om att ha fattat att Missoni har blivit en hit. Barocken samt stilen från rokoko har funnits ett tag, men kommer definitivt blomstra nu ännu mer. Helst i olika starka färger, tror jag. Jag själv slog ju till på min rosa fåtölj. Och något jag även investerade i nyligen, var ju min blommiga bänk

Natur, färger, tråd, stål, former och romantik - kommer att prägla vårens inredning. Något jag kommer att satsa stenhårt på! Och varför inte tälja en trähäst och göra en lampa utav den?...

tillökning




Det är inte förrän nu, när jag granskade bilden, jag ser att det faktiskt står "husmansKONST" och inte "husmanskost" - som jag först trodde. Ibland läser man ju helt enkelt för fort med förutfattade meningar. Men ja, en tillökning bland kokböckerna i form av husmanskonst av inte någon annan än Leif Mannerström. RESPEKT MÄÄN! Han får trängas bland fredagsmys & Morberg grillar. Love it!

Och som ni kanske redan förstår så är boken FULL av en massa husmanskost (& förvisso konst i all ära!)... Både jag och R älskar svenska traditioner i form av mat. Så, detta kunde inte bli bättre.

Hmm.. jag har väl sagt att jag är lite (hemligt) in love i Per Morberg..? Vem är inte det. Och nej, kalla mig inte gubbsjuk. Okej, Peter Stormare förstår jag om ni inte tycker är fullt så... sexy (som jag dock tycker!). Men, Per Morberg. Japp! - That's all I have to say.

a happyshelf








Hyllorna i köket är riktiga glad-hyllor! Och vad är det? Ja, en glad-hylla är en hylla som man blir glad över att titta på, såklart. Jag har liksom varsamt lagt fram saker på hyllan, som jag tycker om. Inte för att någon annan har det eller för att jag har sett det någon annan stans, därför blir hyllan extra mysig, konstig och... unik. Strössel är otroligt vackert och fint. Även muffinsformar. Så, dem fick stå uppradade efter varandra på hyllan. Jag menar, om ni har en hylla hemma och inte riktigt vet vad ni ska ha där - sätt upp lite allt möjligt som just NI tycker om, det kan inte bli fel. Det är just DET jag kallar inredning och vad jag tycker inredning handlar om.

På hyllorna har jag även mina uggle-ljuslyktor & kokböcker. Väggen MITTEMOT hyllan har vi vår vita klocka på väggen, utrymmet därimellan har vi köksbordet och tillhörande stolar.

a little bunny-friend

Klicka för att stänga fönster


Denna lilla sötsak till lampa är påväg hem till oss. Innan vi skaffar pysselhörna och förvaring, så ska den stå i Jolines fönster. Eller kanske vid Mios hörna. Det är så mörkt när jag ska hålla på med flaskan där vid honom. Den här är lite mindre än den "stora", men det är bara till en fördel, tycker jag. Vill inte att den ska vara så stor.

Jag tror Joline kommer att älska den lika mycket som sin mamma.

dagens lunch




Dagens lunch bestod av omelett på 3 st äggvitor, paprika, rödlök & spenat. Samt en halv avokado som "tillbehör". USCH! - måste jag säga. Eller kanske inte så dramatiskt. Men, jag tycker helt klart bättre om vanligt stekt äggvita utan några grejer i. Så, i fortsättningen ska jag helt enkelt steka ett vanligt ägg med bara äggvita, och sedan en sallad bredvid. Det smakar mycket mer ägg om man inte har saker i, tycker jag.

By the way! - Jag har fått en otroligt (jobbig) inredningsnoja nu. Tur är det att jag inte har några som helst pensionssparingar eller dylikt, får då hade jag plockat ut pengarna direkt och köpt det jag känner att jag "måste ha". Det är nästan jobbigt att känna den här förbaskade stressen. Jag blir som ett barn i en godisbutik och tappar allt ansvar.

Jag. vill. verkligen. ha. sakerna. nu!

Onsdag




Jag tycker man ser vilken snäll kille Mio är, speciellt när man tittar på bilden åt höger. Precis - sådär snäll är han. Jag undrar om det kommer att förändras. Jag undrar hur han kommer att bli. Han ska inte behöva vara någon macho-snubbe i alla fall. Han är mammas pojke! Helt klart. Han ska få vara precis som han vill vara (sålänge det är inte farligt då såklart!).

Dagen har varit lite tråkig. Barnen har varvat varandra med att sova, så jag har fått ganska mycket egentid. Eller egentid, det är inte svårt att underhålla ett barn. Med två barn så hinner man ju dubbelt så lite mot vad man gör med ett barn - inte så konstigt kanske. Matematik.

Mio vaknade precis, och nu har Joline sovit en stund. Idag myser vi fortfarande runt i mjukiskläder. Han är hur go som helst just nu. Han är, som jag tidigare sa, gnällig i omgångar. Men, det har ändå lugnat ner sig de senaste dagarna. Jag hoppas att han därmed inte mår lika dåligt över framtanden som håller på att kika ut.

Snart blir det att påbörja middagen & förmodligen kommer Gubben hem snart...

inspiration Barnrum




Sitter & funderar på barnrummet - som vanligt. Detta är även en grej jag har tänkt på, som jag snart tänker färdigställa. Köpa den där ramen, färga den vit - och sätta dit ett gosedjurs-huvud. En fruktansvärt bra idé! Två huvuden blir det.

Kanske lite vulgärt för er känsliga. Men det här är ju världens bästa idé!

inspiration Stringhyllan



Det här med förvaring är väldigt svårt, faktiskt. Eftersom att vi bor en trea så måste, om vi inte flyttar, barnen dela på ett rum. Just förtillfället är det ju mest Jolines rum. Rummet är inte överdrivet stort utan ganska litet. För två barn. Med alla dem ideérna jag har, som gör mig sömnlös om nätterna, så räcker knappt rummet till ett barn. Men, jag måste helt enkelt komma på en lösning. Det ska både vara snyggt, inredningsstil för de båda (svart & rosa/vitt, som ni kanske har märkt!)... det ska finnas utrymme för filmmys, pyssel & lek. Suck! - Redan nu känner jag att det är omöjligt.

Jag vill få plats med deras två varsinna Fatboys. Jag vill ju ha hushyllan. Men det känns som ett jobbigt projekt. Det kommer sluta med att jag och R kastar våra förlovningsringar åt h-lvete, och lägger upp lägenheten på lägenhetsbyte.se för en seperation. Jag har inget tålamod, jag kommer bli tokig när skåpet sedan står och vinglar!! 

Stringhyllan är perfekt på många sätt. Men, det som är mindre perfekt är väl att den kostar en del. Det är både praktiskt och stilrent att man kan bygga ihop sina hyllor hur man vill. Man får plats med både förvaring och ett/två pysselbord.

Problemet är att jag har FÖR många ideér, att jag inte kan bestämma och det blir bara kaosigt. Resultat av det blir: ingen idé!

favorit i repris




Vet ni vad REN lycka är? Pure happiness. Det är när man delar upp en avokado och inser... att den här avokadon är silkeslen, mjuk, fin och har klargrön färg. En avokado som smälter i munnen. Så, idag startar vi med min favorit-frukost! Knäckemacka med tunnt skivad (skrapad?) avokado. Lite örtsalt (okej, jävligt mycket örtsalt på!)... sedan var det klarrrrt! 

Såfort jag vaknar så springer jag till min vita moccamaster (löjligt stolt!), och kastar i vatten och några skopor (skoper?) kaffe. Innan det är försent. Försent? Ja, innan jag ligger med huvudvärk och drägglar och inte kan göra ett skit. Om jag börjar med en kopp kaffe, då blir allt perfekt - energi, hurtig (precis som nu!) och kliar mig i håret och filurar på vad vi ska hitta på idag. Ta en PW i spöregnet med två kids? Bygga en hushylla? Springa några mil? Eller varför inte börja sy en egen kollektion med kläder på en och samma gång?... 

Men, jag vet att om några timmar så KAN det ske... att jag ligger som en strandad val och drägglar i soffan, med hängtuttarna vilandes i soffan... bredvid mig, inte på mig, utan dem har liksom halkat lite åt sidan. Nästan så att jag kan slänga upp dem under/bakom huvudet och använda dem som en kudde. Kanske värt att testa. Så, det är viktigt att vi fyller på kaffet med jämna mellanrum, för, den synen vill vi nog helst undvika. För jag har ju en vit moccamaster - som värmer kaffet i två timmar när den står där - MOOHAHAHAHA..

inge "bullemos!" för mami anymore




Min hälsosamma lunch bestod av detta! Ja, bestod - för jag åt upp det på kanske... 2 sekunder - MAX! Storätare som jag är, så var det inte direkt kämpigt att få i mig detta. Precis som jag har diskuterat med Johanna om, så är det egentligen bara mägnden kalorier man får i sig som spelar roll - och att man gör av med mer än vad man får i sig. Tanken är inte att jag ska banta på det viset, tanken är att jag helt enkelt ska byta ut en del mat. När Joline äter på dagarna när hon är hemma från dagis, så blir det lätt att jag äter det som hon äter. Jag varken hinner eller har lust att stå och laga två olika maträtter med barn krypandes på mina ben. Det jag äter är då: köttbullar med makaroner, HOTDOG (jag vet!) med makaroner, fiskpinnar med mos och så vidare, jag tror ni förstår vilken typ av mat jag äter till lunch. Jag är inte dum i huvudet, jag vet vad nyttig mat är - problemet är väl ren lathet och tid. 

Jag tänker inte avstå från cola-light, kaffe eller lite godis. Jag tänker bara förbättra mina matvanor och de val jag har fastnat i de senaste veckorna. Lägga till lite varation och andra nyttiga alternativ. Jag ska inte påbörja något nytt - för det här har jag gjort förut. Jag tänker bara börja med det igen.

"bullemos!"




Joline lärde sig att säga: "bullemos" = köttbullar med mos, för ett litet tag sedan! JÄTTEbra och JÄTTEskönt att hon kan svara på det vi frågar. Men, problemet som kan uppstå är väl att hon numera vill ha "bullemos" hela tiden, till frukost, lunch & middag - säkert till mellanmål också, om HON fick bestämma! Men tur är väl det att hon inte får bestämma jämt. Hur skulle livet se ut då liksom? Aldrig duscha håret, springa naken hela dagarna, peta in ett finger i Mios mun, hoppa sönder förvaringsboxarna i Mios rum, äta godis hela tiden, helst ha alla 10 nappar i munnen på samma gång - i resten av sitt liv... 

Men, idag var det ett tag sedan sist, så nu fick hon glatt bullemos till lunch...

BLÄ-BLÄ-DÄ-DÄ-DA-LA




Varje gång Mio gör sånna här grimaser får jag något ryck i form av att jag vill springa och NYPA honom i tungan. När han dessutom "snackar" så ser det ju inte mindre roligt ut. Min lilla knasboll! Min lilla filur! Min lilla tokis! Min lilla gogubbe! Min lilla gullgubbe! Min Mini! Min lilla mysMio! - Ja, listan kan göras lång! Och för er som kräks på bebis-rösten som jag nyss la till, så slutar jag där.

Nu kanske inte är så mini längre, min lille knubböw! Men, han kallas alltid Mini när han låg i magen, och för mig kommer han ju alltid vara min Mini, han är ju trots allt minstingen i familjen. Och kommer förmodligen vara det ett tag framöver! ;)

Han har fått en till tand förresten, en framtand håller på och kikar ut. Tandsprickning + att ha tröttnat på att åla + att han egentligen vill kunna stå & gå = inte någon kombination att skryta med det direkt. Japp, det är väldigt grinigt här hemma. Inte alltid. Men väldigt ofta. Annars är han världens lugnaste och snällaste lilla kille. Joline hade aldrig dem här "utvecklingsfaserna" på samma sätt. Kanske för att hon inte uvecklades? Haha! Nej, vad elakt. Det gjorde hon visst, såklart. Men jag tror att Mio gör allt lite snabbare och mer intensivt, och då kanske dem reagerar såhär. Vad vet jag.

Nu ska jag ta mig ett nyp... got to run!!

världens bästa Joline




Idag får jag spendera ännu en dag med världens bästa Joline! Vi glider runt i mjukiskläder allihopa i vår nystädade lägenhet. Höll på hela dagen igår. Ska köra ett race i hallen och i badrummet, samt plocka efter dagen idag efter mina busungar.

Jag älskar att umgås med bara Joline. Det är inte ofta vi får den tiden numera. Tänk när hon är stor nog att gå på bio? Då ska jag bara hon & jag ha en myskväll med biobesök. Min egna dotter, mitt egna barn! - Jag är fortfarande i chock över att jag har egna barn. Kommer jag någonsin att greppa det? 

Förresten! - Jag får ju en del frågor av er, som den blogstar jag har blivit, om ni skulle vilja så är det bara att fråga efter en frågestund så kör vi på det. Vissa kanske är intresserade, andra inte. Det känns ju lagom löjligt om jag ska sätta igång en frågestund men får endast 1-2 frågor. Det är min mardröm. Tänk vad hemskt. Jorden går verkligen under. Eller nej, snarare att jag drabbas av hjärnblödning eller hjärtinfarkt. Usch, man ska inte skämta om något sådant. Då händer det säkert. Jaha... bara att vänta på att det händer. Förlåt Gud (eller någon.. däruppe!)!!!..

Så, bara att hojta! - I will be listening.

vita soffbord


Det här bordet funderar vi på att köpa. Ett ovalt vitt bord. Men, jag vill ju helst ha ett vitt RUNT bord. Det är omöjligt att hitta ett vitt runt bord, helst lite lackat, och en "bra fot". Jag vill inte ha den klassiska barstolsfoten. Jag vill inte att bordet ska vara förlitet heller. Jag vill inte att bordet ska kosta 15.000:-.. 

Så, efter många veckors tjuvkikande på internet så hittade jag denna. Till ett hyfsat pris. Och, den ser bättre ut på en matta och i ett rum än på den där animerade bilden. Nu har jag övertalat gubben min, som tyckte att det var helt okej att vi köper denna. TÄÄÄNK om det bordet vi har nu skulle varit i vitt? Det hade varit helt jävla amazin'..

Börja det nya året med GI!




Jag har som sagt ätit lite hitt som hatt med GI i flera år. Men inte helt och hållet, strikt. Jag höll på med en liten "diet" på över 7 veckor, en diet utan kolhydrater. Lyckades gå ner... 3 kg. Dvs - BARA VÄTSKA, FÖR I HELVETE! Mitt fett sitter som ristat i sten. Jag behöver helt enkelt röra på mig mer, tror jag. Jag gick dock minst 2 mil i veckan. Men mer... hurtig träning. Jag började min lilla diet med att huvudsakligen INTE känna någon stress - jag gör det här för att jag vill må bra! Jag ska inte titta för mycket på... den där jävla våg-jäveln.

Först kan jag säga såhär, man ska inte bara titta och koncentrera sig på vågen. Det låter klyschigt, men det är sant. Jag märkte stor skillnad på omkretsen runt min mage. Nu ser jag höggravid ut, då såg inte höggravid ut. Om jag säger så. Och, tillslut när jag varje vecka hoppade glatt till vågen för att titta vad resultatet av varje DAGS hackande av grönsaker och blod, svett och tårar för att få ihop det med träning och barn... (1 gång i veckan skulle jag titta på vågen, möjligtvis lite fuskande med våg-tittandet i mitten på veckan!), så hade jag inte gått ner mer. Vecka efter vecka. Kollade FRENETISKT på vågen tillslut. Svor åt mig själv, vågen... men framförallt mina valkar. Och nej, jag vill inte acceptera mina valkar. Eller mina 10 kg i övervikt (haha, inte i övervikt, men sedan jag blev gravid!)... det är helt oproportioneligt och jag ser inte häslosam ut... naken. Detta handlar inte bara om utseende, utan jag vill KÄNNA mig hälsosam, fräsch och helt enkelt inte äcklig. För man blir äcklig av äcklig mat.

Jag blev tillslut trött på att all ansträgning inte gav något resultat. För jag känner såhär - det är jävligt tufft att få ihop allt, inte gå ner i vikt och fortfarande hålla motivationen uppe när man egentligen bara vill värma en pirog mellan när barnen precis har somnat för vilan. Sedan så tröttnar jag på alla grönsaker. Kyckling med någon sås, och broccoli. Lax, med... någon sås, och... sallad. OCH SÅ VIDARE. Jag hade inte heller motivationen till att hitta ny inspiration då jag ändå inte såg resultatet, för jag hakade upp mig lite på just vågsiffrorna. Men någonstans så vill man ju få resultat på den där vågen. Svårt att hålla sig borta från den. Att vara häslosam och förlora kilon hänger absolut ihop - men inte lika mycket som vi kanske är inlärda och tror. Att tappa kilon blir på något sätt ett bevis på att vi är påväg i rätt riktning. Ett bevis på all den ansträgning vi har lagt ner. Det kanske finns andra bevis? Som att mäta sig själv?... Men när man slutar att se skillnaden där då?... Ja, då kanske man ska titta på sin prestationsförmåga istället, har det blivit lättare att gå raska promenader? Jag kanske ska testa på att jogga lite nu?...

För mot slutat där så kände jag att jag hade blivit... starkare på något sätt. Jag var nästan redo för att småspringa lite. Vilket jag aldrig i hela mitt liv har gjort förut. Jag hatar träning och att motionera. Men det blev enklare efter ett par (många) veckor.

Så, nu har jag kikat runt lite på internet. Och nej, jag är inte för lchf-dieten, mest för att jag inte tycker om ostar och andra saker som den dieten är rik på. Jag älskar ju kolhydrater, det är boven. GI känns mer som jag. Jag vill hitta lite annat jag kan äta, lite variation. Jag tycker inte om keso, inte heller omeletter med äggula. Så, jag ska testa att göra omelett på bara äggvita. Det gjorde mig direkt lite på bättre humör. Jag tänker ha i saker som jag tycker om, men även något som rivstartar förbränningen lite. Varför inte klick tabasco?... Om ni har något tips så kom gärna med det, jag kan äta vad som helst (förutom ost i alla dess former, eller smör), jag kan tom shota i mig sånna där slajmiga saker, som gröna alger eller växter som man kan käka på morgonen? Någon dunderkur? Give me all you have.

Nu hade jag visserligen inte ägg hemma, såklart. Så jag ska bre mig några knäckemackor.

inspiration for my boy




De mesta kommer såklart från mitt favoritmärke The Brand. Samtidigt som jag tycker att tiden går alldeles för snabbt med två små barn, så är det vid SÅNNA HÄR tillfällen man vill att tiden ska gå lite snabbare. Kan knappt vänta tills det att jag kan köpa ALLT det här till Mio. Ska slå till på att köpa en tjocktröja nu som Joline kan ha sålänge. Den har jag tittat på i snart ett år, så det känns som att tiden är inne.

me love the brand, big time!

Cake pops a la New Years Eve






Dagen till ära (igår alltså!), på nyårsafton, så tänkte jag att kunde göra något extra festligt för vuxna och barn. Jag gjorde cake pops för första gången i mitt liv. Egentligen ska det ju inte vara så svårt känner jag, men klart att det ändå var lite komplicerat, dem är ju inte fina for no reason, liksom. Så, efter en misslyckad omgång så körde vi på igen. Gjorde allt väldigt hastigt och VIÓLA - såhär blev resultatet!

När jag sitter där nöjd och belåten efteråt så känner jag ju självklart att "det här var ju piece of cake!!" - "det här ska jag göra oftare!!" - "det här ska jag A.B.S.O.L.U.T göra till barnens födelsedagskalas!!"... för cake pops (som tydligen stavas med mellanrum!), är något jag vill bli sådär bra på. Inte nödvändigtvis forma bollar till Nalle Puh osv, men något jag känner att jag kan göra utan egentligen någon vidare ansträgning, utan att planera. Jag vill helt enkelt kunna känna att jag kan göra sådär som alla andra kan ibland: "slänga ihop...", och i detta fall; Slänga ihop lite cake pops!

Underbart roligt, underbart fina!

spice (color) up your life




Min nyinköpta älskling! En perfekt färgsprakande färg-klick i vårat vita hem. Jag har nog möblerat om fyra gånger sedan jag köpte den. Det kommer nog bli en femte, alternativt en sjätte gång. Jag har två ideér till. Sedan får vi se vart den passar bäst. Hallen är ett säkert kort, om den inte skulle platsa någon annan stans i lägenheten. Jag vill så himla gärna, fruktansvärt gärna - köpa nya mattor till vardagsrummet snart. Vi har en ryamatta som har börjat sjunga på sista versen, om jag säger så. Med småbarn så lönar det sig knappast att köpa någon dyrare variant, och eftersom att den ryamattan som vi har var dyr, och redan är... äcklig och har tappat sin glans. Så är jag mer för att byta matta relativt ofta, med dem billigare varianterna istället. Problematiken med det här, är ju att jag vill ha en rund stor matta, och dem går knappast undan för ett billigt pris.

Men, nöjd blev jag och om jag blev ett snäpp lyckligare? Jajjemän!!

RSS 2.0