BLÄ-BLÄ-DÄ-DÄ-DA-LA




Varje gång Mio gör sånna här grimaser får jag något ryck i form av att jag vill springa och NYPA honom i tungan. När han dessutom "snackar" så ser det ju inte mindre roligt ut. Min lilla knasboll! Min lilla filur! Min lilla tokis! Min lilla gogubbe! Min lilla gullgubbe! Min Mini! Min lilla mysMio! - Ja, listan kan göras lång! Och för er som kräks på bebis-rösten som jag nyss la till, så slutar jag där.

Nu kanske inte är så mini längre, min lille knubböw! Men, han kallas alltid Mini när han låg i magen, och för mig kommer han ju alltid vara min Mini, han är ju trots allt minstingen i familjen. Och kommer förmodligen vara det ett tag framöver! ;)

Han har fått en till tand förresten, en framtand håller på och kikar ut. Tandsprickning + att ha tröttnat på att åla + att han egentligen vill kunna stå & gå = inte någon kombination att skryta med det direkt. Japp, det är väldigt grinigt här hemma. Inte alltid. Men väldigt ofta. Annars är han världens lugnaste och snällaste lilla kille. Joline hade aldrig dem här "utvecklingsfaserna" på samma sätt. Kanske för att hon inte uvecklades? Haha! Nej, vad elakt. Det gjorde hon visst, såklart. Men jag tror att Mio gör allt lite snabbare och mer intensivt, och då kanske dem reagerar såhär. Vad vet jag.

Nu ska jag ta mig ett nyp... got to run!!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Haha så söt!

2012-01-03 @ 11:56:59
URL: http://karinolofsson.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0