♥ Fatboys




Det är en lika fantastisk upplevelse varje gång jag snabbt tar fram kameran utan att kika på inställningarna och därmed kan FÖRHINDRA att det blir brusiga bilder. Man har liksom inte hela dagen på sig. Snarare... 3 sekunder, innan hon snabbt ska iväg och pyssla med annat. 

Men, för att prata om fatboys, eller sackosäckar i all ära och alla former. Dem är perfekta tycker jag. Speciellt när Mio kom och fick en egen babysitter och en egen bumbo, som bara var hans och inte Jolines - så var det perfekt att hon hade sin egna fatboy som bara var just hennes. Och det handlar inte om att ge dem varsinna saker, att separera eller skilja på "hans" eller "hennes", det handlar mer att om babysittern inte tål att hon sitter i den alltför ofta - vissa kanske gör det, men det är ju inte det den är till för. Det fick henne att förstå bättre att babysittern var till för just små barn och att hon hade ju sin egen, som var till för lite större barn. Det blev mer rättvist och jag tror att det innebar att hon inte kände sig så bortglömd - självklart handlar det inte bara om att skaffa sig en fatboy så gör det att barnet inte känner sig osidosatt. Men, det är en liten del. Och jag tror att smådetaljer - som att Joline fick en egen säng och ett eget rum var bra... just för att Mio skulle ta över hennes spjälsäng. (Att vara noga med att prata om det flera veckor innan barnet ska komma...)...

Jag tror helt enkelt att små saker kan bli väldigt stora och betydelsefulla för små barn. Bara man är engagerad som förälder (oavsett om man väljer att köpa en fatboy eller inte) så är det huvudsaken. Bara man gör allt i sin makt utifrån sin egen situation och förmåga - så är det just det, som är viktigt. Att vara närvarande.

Många pratar om det här med dåligt samvete när man får två barn. Att man inte räcker till. Och jag tror att det är en ganska naturlig reaktion för oss föräldrar när vi just får en till vi ska dela all kärlek med. När man innan har kunnat ge ALLT till bara ett barn. JAG, fick dåligt samvete över att Joline inte kunde få lika mycket uppmärksamhet som innan. Men, jag fick även dåligt samvete över att Mio, som det andra barnet - aldrig skulle få chansen att just få ALLT - som Joline alltid har haft möjlighet till. Hon fick åtminstone all uppmärksamhet i nästan två år. Mio har från början blivit tvungen att få "delad uppmärksamhet"...

Men, samtidigt. Det är såhär livet ser ut. Att visa för det äldre barnet att det är just precis såhär det är när man får ett syskon - att amma/ge flaskan, att byta blöja på en till, att inte alltid finnas där på det äldre barnets villkor - ja, det får ju det äldre barnet att tillslut acceptera att det är som det är, barnet känner trygghet och självsäkerhet genom det. Att vara tydlig i det. Och jag tror inte att man ska dra det för långt. Barn mår inte (oftast inte) sämre över att få ha syskon - BEROENDE på hur föräldrarna är såklart. Bara man gör så gott man kan, förklarar upprepande gånger VARFÖR vissa saker är som det är just nu när ett syskon har kommit. Bara man har en kommunikation med sitt äldre barn (oavsett om barnet förstår eller inte) = för Joline kunde inte prata eller förstå så mycket när Mio kom. Så är det viktigt att bara visa det andra barnet att man visst fortfarande bryr sig, att det är viktigt att lyssna och finnas där, när man kan. Att man fortfarande SER det äldre barnet. Vi alla är en del av den här familjen. Vi älskar er lika mycket, nu kommer det vara på det här sättet istället. Mamma måste byta blöja på honom/henne nu, vi kan leka med ditt pussel efteråt - och sedan verkligen visa att man gör det efteråt. Då förstår ju barnet innebörden av det du sa, och att det faktiskt inte var så farligt när mamma/pappa bytte blöja på honom/henne, för ni lekte ju med pusslet efteråt. Även fast barnet skulle bli hysterisk när ni väl säger så, så är det därför viktigt att... när ni sitter där vid pusslet sedan att ÅTERIGEN förklara: "Titta... nu sitter vi här och leker med pusslet efter att mamma/pappa var tvungen att byta blöja på honom/henne, gud vad roligt det är att lägga pussel med dig..."...

På tal om något helt annat liksom. Haha! Men, ja... hennes fatboy används flitigt här hemma. Mio kommer också få en (svart) sedan.

Kommentarer
Postat av: Fatboy

Vilka fantastiskt söta bilder! Jag håller helt och hållet med dig, Fatboy´s är fantastiska uppfinningar som barnen ingenting annat än älskar! Kram

Postat av: Johanna

Jag kommer absolut skaffa 2 just för att man lär sig mycket av att ha syskon. Att dela, att allt inte alltid är rättvist och att det mesta i livet faktiskt jämnar ut sig i längden. Saker som kanske en som är / varit ensambarn har svårare för eller som föräldrarna måste anstränga sig för att "lära upp" barnet annars. Det kommer liksom på köpet av att ha syskon och det är väldigt nyttigt tror jag. Även om jag bråkade med mina två äldre och de retades och höll på så skulle jag ALDRIG önskat att haft en uppväxt/liv utan dem. Det är kul med syskon och uppskattar man det ej som liten så kommer det ikapp. Som vuxen så är ju ens syskon nästan som bästa vänner till en. ;-)

2012-01-12 @ 13:14:39
URL: http://passionforpoison.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0