Mollie
Det här är Jolines favoritdocka. Mollie, kallar hon dockan. Eller ja dockan, snarare en gammal solbränd kärring med en blonderad 80-talsfrilla från en skräckfilm. Hur i helsike, ska jag bli av med den här varelsen?! Vill ju inte såra min lilla dotter här hemma, men jag vägrar fan att bli mördad av någon levande dockjävel. Hon ser ju inte direkt snäll ut, den där Mollie. Ska försöka få henne att bli kär i Sebra-dockorna som kanske kan förväntas till födelsedagen.
Och du Mollie, I'm watching YOU!!!
Herregud jag säger detsamma, min mamma har släpat hit två av mina gamla dockor och de är mer slitna än gulliga nånstans.. hujedamej!!!!
haa ha ha ja lite läskig e hon allt!
Hittade just hit och måste bara säga att, jisses, vilken härlig blogg! Jag fastnar inte för många bloggar och speciellt inte nya där jag läser igenom månad för månad, men de kom jag på mig själv med att göra nu! Tänkte bara om du ville veta!
Ärlig, lättam och skämtsam, det gillas att läsas!
Hahahaha gillar inlägget ;)
Onda dockan - helt klart! Men troligen finns det något där under ytan eftersom din dotter fastnat för henne :-)
Haha, ja nog var hon lite läskig alltid...
Nä fy den där hade jag aldrig velat ha hemma. Har en liknande kärring hemma som heter Annika. Min dotter springer runt med henne. Jag hade henne när jag var liten, tyckte hon var obehaglig redan då...
Är det inte dotterns åsikt som är viktigast? Alltså förlåt, men vad spelar det för roll om du tycker om hennes docka eller inte? Huvudsaken är väll att hon gillar den?
Linnea - Hela inlägget är med ironi. Om jag inte tänkte på min dotter i första hand så hade jag inte gett henne dockan. Så du behöver absolut inte vara orolig! Självklart är hennes åsikt viktigast och tanken bakom inlägget är väl mer att barn får för sig så roliga saker ibland. Och vad det spelar för roll vad jag tycker om dockan - njea, jag vet inte vad det spelar för roll, mer att jag skriver ju den här bloggen, därav så kommer ibland MINA åsikter upp. Inte konstigare än så faktiskt.
Jag tycker dockan ser läskig ut. Det får jag tycka. Att min dotter älskar dockan är hennes tycke, och jag respekterar självklart det och sålänge hon är lycklig, så är jag det.
Du misstolkade inlägget, och det var inte riktigt det som var tanken. Men så kan det bli ibland, det förstår jag.
Haha vad glad jag blev när jag såg det här inlägget på framsidag av blogg.se, jag fnissade ju typ ihjäl mig när jag läste det förra veckan här på bloggen :) Sista meningen är ju guld värd!
haha scary shit :D
Hahah! ;)
hahaha! :)
*haha* Jag hade en likadan docka när jag var liten. De är f*n läskiga! =)
Hur fick hon tag på den från början ...? En sån present/arvegods hade jag snarast gjort mig av med :P
hahah dör lite, fan vad hemsk!!
köp en ny och låt den andra försvinna i garderoben. så brukar jag göra, frågar de så tar jag fram leksaken igen och tar bort den på kvällen tills den glöms bort, sen kan man säga att man inte vet vart den är (om man slängt den, det är ju sant, den kan vara var som helst) ;) hoppas du lyckas, förstår dig!
hahaha!!!
Den såg lite läskig ut :)
haha ^^
Jag förstår inte hur man kunde leka med sådana och tycka att de var söta när man själv var liten.. Hahaha :D
Haha, superbra blogg du har! :)
haha jag är också jätterädd för sånnahär dockor! Fast ibland tycker jag synd om dem också.. med lite piffning skulle de säkert se jättesnälla ut. :p
haha jag är också jätterädd för sånnahär dockor! Fast ibland tycker jag synd om dem också.. med lite piffning skulle de säkert se jättesnälla ut. :p
haha jag är också jätterädd för sånnahär dockor! Fast ibland tycker jag synd om dem också.. med lite piffning skulle de säkert se jättesnälla ut. :p
haha jag är också jätterädd för sånnahär dockor! Fast ibland tycker jag synd om dem också.. med lite piffning skulle de säkert se jättesnälla ut. :p
verkligen fin blogg ❤
Mina ungar har också mina gamla (skräck)dockor.. jag kan knappt peta på dem så läskiga ser de ut.. hua!
hbbbbbbbbbbbbbbbb
