Balkonghäng




 
Min lilla son. Eller ja, stora. Vi maxade tiden förfullt när det var APT (aka. jäkla-planeringsdag-på-förskolan-som-ger-en-mamma-med-brist-på-tid - ångest!). Förstå mig rätt, självklart älskar jag att umgås med mina barn. Men det här med att få ihop allt annat.

Egentligen. Så funkar det faktiskt jäkligt bra. Det handlar "bara" om livspusslet och att alltid komma tidigare till jobbet eller jobba hemifrån. Varken jobbet eller barnen blir lidande. Det är bara en själv som känner att man aldrig räcker till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0