8 år

 
 
 
 

Nu är hon 8 år, min skrutt. Jag njuter verkligen av att umgås med barnen nu när dem är större (ja, jag älskade dem även som små också..).. Men det är ju något speciellt att få det här intellektuella utbytet på något vis. 

Jag har redan ångest över när dem ska flytta hemifrån. Ni vet den där känslan av panik som uppstår när man inser att varje minut inte kommer tillbaka och bara går och går. Hur tar man vara på den? Dem är ju bara såhär små nu. Att sedan titta på bilder tillsammans med dem när dem är 35 och visa hur dem bodde och hade det. Den tiden är ju nu. Fan. Jag vill att ni alltid ska vara hos mig!

Min älskade dotter. Jag är så otroligt stolt över dig. Tänk om alla kunde vara lika ödmjuka och besitta samma fina personlighet som du. Du är min förebild! Du får mig att vilja bli en bättre människa varje dag.

Vab


 

Sänghimlen kommer från Numero 74, filtarna på golvet kommer från 
Soft Gallery, Cam Cam Copenhagen & Garbo and Friends. Pyjamasen kommer också från Soft Gallery.


Sjukstuga i veckan. Vab på ett lite mysigare sätt i den där myshörnan. Skulle jag säga. Det var dock inte jättekul att göra läsläxan när man hostar så att man spyr (bokstavligen!) och är jätteförkyld. Mammas skrutt. 

Nu är det på bättringsvägen åtminstone! 

Rosa!


Detta var några utav vår/sommarkläderna jag hade fått hem från Zara. Väldigt uppskattade av båda mor som dotter. 

Nu ska jag och denna filur bege oss mot Ikea. Vart är dem andra i familjen då? Ja, här hemma är det inte jätteofta vi är samlade alla fyra längre. Det är alltid någon utav bajsungarna som är hos någon kompis. Men, det är precis sådär lagom så man känner att man njuter av det. Älskar egentiden jag får med alla medlemmar i familjen. Sedan har man ju inget direkt val heller. Trots att jag egentligen vill stoppa ned barnen i handväskan och bära med mig dem varje dag så måste man inse att dem blir större och även har sina egna behov. (Buhu!)..



Du lilla stora!







I
bland slår det en. Bara sådär helt plötsligt som en blixt från klar himmel. Som om att man stannat tiden och inte alls hängt med i svängarna sedan... hon låg i magen. "Jag antar att bussen är sen..." - ANTAR?! Vadå antar? Du ska väl fortfarande säga "tror"... Vänta nu, stopp och belägg! (säger/skriver man belägg?!) - hur lärde du dig det, när.. var.. vem.. who, what.. yeah..

Gud. Kommer det verkligen gå så snabbt. Kommer jag vakna upp när som helst och den ena ungen är och backpackar i Thailand (inte förrän dem är 30 helst....) medan den andra pluggar i Örebro och bor i en studentlägenhet. Mina små beeebizZar. 

Vet att det är hur töntigt som helst och blablablaafjihff.. Men, jag struntar i det. För som sagt, ibland bara kommer den stunden där man inser att man har ett stort barn. Den känslan ska fan inte underskattas eller hyshas om! Det är underbart att i all hets som en vardag för med sig - få den där insikten, det där ögonblicket - där man tittar på sina små barn och bara fattar det

Jag älskar det.

Min solstråle!

 

 

 
Det är nästintill obefintligt att jag och Joline har egentid med varandra. Så i lördags tog vi den tiden. Cyklade till Farsta, kollade efter lite småsaker, fikade och sedan köpte vi med oss en god middag hem. Det är underbart att bara få umgås med min stora-lilla tjej! 

Hon kunde dessutom byta ut vinterkängorna mot lätta converse! Det uppskattades att få känna vårens grusiga asfalt en cm närmare mot fötterna!

RSS 2.0